2011-11-24 @ 07:12:00
När förebilden krossas
När jag var runt 10 år fick jag min allra första idol inom ridningen och det var inte Malin Baryard eller Helena Lundbäck som stod högst på min lista, till skillnad från många andras. Jag fick direkt upp ögonen för Rodrigo Pessoa och hans underbara hingst Baloubet du Rouet och jag måste erkänna att jag varit ordentligt fäst vid båda sedan dess.
Rodrigo har hela tre OS-medaljer, drygt 100 WC-starter och en summa prispengar som överskrider €6 000 000 i bagaget - minst sagt beundrandsvärt!
Denna man var min gud i många år, han var verkligen en förebild för mig och jag kan inte beskriva hur hårt jag tog hans diskvalificering i OS 2008, pga ett positivt dopingtest. Min bild av den perfekta förebilden var därmed krossad, och det var minst sagt en svår smäll att ta.
Jag vet fortfarande inte hur jag känner inför detta. Att han är en fantastisk ryttare kan jag inte säga något om, däremot har jag väldigt svårt att acceptera människor som tar till alla medel för en chans på prispallen.
Rodrigo har hela tre OS-medaljer, drygt 100 WC-starter och en summa prispengar som överskrider €6 000 000 i bagaget - minst sagt beundrandsvärt!
Denna man var min gud i många år, han var verkligen en förebild för mig och jag kan inte beskriva hur hårt jag tog hans diskvalificering i OS 2008, pga ett positivt dopingtest. Min bild av den perfekta förebilden var därmed krossad, och det var minst sagt en svår smäll att ta.
Jag vet fortfarande inte hur jag känner inför detta. Att han är en fantastisk ryttare kan jag inte säga något om, däremot har jag väldigt svårt att acceptera människor som tar till alla medel för en chans på prispallen.
På sätt och vis, kommer han nog ändå alltid vara en förebild för mig. Vare sig jag "vill" det eller inte.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åh, jag känner samma sak.
Jag har heller aldrig varit det där fanet av Helena eller Malin, men Rodrigo Pessoa tillsammans med Baloubet var allt. Jag kastade mig framför tvn så fort han skulle rida och även det samma med John Whitaker.
Jag tåler inte de som dopar sina hästar, verkligen inte. Men har ändå inte kunnat släppa Rodrigo och Baloubet. Eller det kanske egentligen är så att Baloubet fortfarande är min största favorit och Rodrigo har hamnat längre ner.. Känns lite så, Pessoa är inte lika intressant längre. Men jag kommer aldrig släppa Baloubet, FANTASTISK häst!!
Trackback
