Det går sakta men säkert framåt med Blezters ben och nacke, jätteskönt!

Just nacken har jag haft lite svårt att få bukt med, fastän jag är bombsäker på att jag tar på rätt ställe har han inte riktigt varit samarbetsvillig. Idag verkar vi äntligen kommit till rätta med det, gårdagen var inte fy skam den heller. Förhoppningsvis är vi av med det snart!

Nu när jag (och många av er) har lov, blir det lite mer tid över till bloggen, och ni får som vanligt önska fritt vad ni vill läsa om, så ska jag försöka göra något av det!

Så, vad vill ni läsa om? Kommer ni inte med önskemål får ni stå ut med att uppdateringen kanske blir lite lägre :)

Det har absolut blivit mer ridsport på TV bara under det senaste året, och även om jag skulle vilja se ännu lite mer är detta in fy skam!

Onsdag

Söndag

Nu är det äntligen höstlov, och även om jag inte är helt frisk än är det himla skönt att slippa panikkänslorna som uppstår när jag tänker på vad jag missar i skolan. Nu kan jag vara halvsjuk i lugn och ro ;)

Jag har redan varit i stallet en gång idag och gått med Blezter, kylt benet och allt det andra som har med mockning osv att göra. Det blir såklart en runda i eftermiddag/kväll också med ännu mer pyssel.

Jag ska även försöka knåpa ihop några inlägg under dagen!

Jag ska inte våga hoppas för mycket, men det går verkligen framåt med benet! :D
Jag skrittade honom en runda idag, tyvärr fick det bli i ridhuset då det blev mörkt så jäkla fort, men han verkade tycka att det var helt okej ändå! :)


Bilden är löjligt dålig och benet ser faktiskt lite bättre ut i verkligheten

I eftermiddag avgörs klubbmästerskapet i hoppning på Söderåsen och ska jag som vanligt befinna mig vid banan, denna gången som klockare. Hade inte Blezter varit skadad hade vi förmodligen varit med men vi får nöja oss med att heja på alla andra istället :)

Som ni vet hade Blezter spänningar i nacken som skulle kunna tas bort på två sätt; massage eller spikmatta. Just nu håller jag på med massage och stretching efter Lars anvisningar men av den händelsen att det inte skulle fungera blir det till att ge sig på spikmattan som tydligen ska ge väldigt bra resultat.

Spänningarna sitter på just den punkt som nackstycket ligger an och fastän mina träns var korrekt anpassade finns det risk att han tillhör en av de där löjligt känsliga hästarna som inte tål trycket över dessa nerver, och det blir då till att köpa ett Dyon The Difference. Attans så dyrt det är, men vill det sig inte väl är det så det får bli.

Ni får ursäkta att det stått så stilla här under den senaste veckan, men jag har inte riktigt orken eller lusten till att blogga just nu. Jag tycker att det är döroligt att blogga, det gör jag verkligen, men nu när Blezter inte rids känns det som om jag får betydligt mindre inspiration. Mina bloggidéer kommer ofta när jag sitter på hästryggen, gärna under eller efter ett bra träningspass och som ni förstår blir det inga sådana nu för tiden.

Hur som helst kan jag uppdatera er om att hans ben ser bättre ut och att jag skrittade honom uppsuttet i förrgår. Härligt :D

Jag har nyss skickat iväg min religionsuppsats på inte mindre än 2600 ord (knappt 7 sidor), vilket innebär att jag äntligen kan ta lov! Oh, jisses vad skönt det ska bli!

Vad gäller Blezter så går det mycket framåt med benet som nästan ser normalt ut nu (mycket lite kvar), men jag vågar inte hoppas på för mycket riktigt än. Det kan fortfarande gå åt helvete liksom ;)

För att fira lovet ska jag skritta lite uppsuttet, förhoppningsvis leker han varken ninjahäst eller något från den spanska ridskolan. ^^,

Usch, det känns som om det enda jag gör nu för tiden är att plugga eller ligga utslagen i sängen. Visserligen kan det vara bra med omväxling för en gångs skull (med pluggningen alltså) men jag hade absolut föredragit om de spridit ut det lite bättre än så här...

Hur som helst ger det mig inte mycket tid eller ork till bloggen just nu men eftersom det bara är en dag kvar tills lovet tror jag absolut att ni kan hålla ut!

Ursäkta att det stått väldigt stilla här men jag hinner inte riktigt med alltid. Igår var jag så jäkla trött när jag kom hem och satt helt apatisk framför TV:n. Idag är jag sjuk och har en del att plugga, plus att Blezter tar upp en hel del tid också.

Jag ska börja med att nämna att det finns risk att texten blir romanlång...

Tandläkarbesök
Vi har sedan tidigare bokat tid för att kolla upp Blezters mun men har av olika anledningar blivit tvugna att boka om ett par gånger. Igår blev det äntligen av!
Han var väldigt fin i munnen och hade inga bettrelaterade skador eller liknande, tandläkaren var dessutom mycket nöjd med mina val av bett och kallade mig "ett föredöme för alla andra". Haha, där blev jag ordentligt generad men det är en rejäl push för självförtroendet :)
Hur som helst var de enda "felen" medfödda, bla så hade han lite mindre cement än normalt och väldigt små hakar. Hakarna åtgärdades och ska tittas till en gång om året medan det inte finns någt att göra åt cementen, å andra sidan skulla han inte ha några problem med det då det var en liten avvikelse.

Anledningen till att jag ville kolla upp munnen är inte bara den att det bör göras på alla hästar utan för att jag hade ett litet problem med att han lägger huvudet på sned när han får långa tyglar. Felet satt inte i munnen, men vi hittade som tur var det!


Såhär snygg var han under tandläkarbesöket haha!

Jag förkladade hur det kändes och när vi inte hittade det minsta fel i munnen började Nina (Lundgren) böja lite på nacken och tyckte då att han var stelare åt vänster.

Röntgen
Blezter röntgades efter tandläkarbesöket och turligt nog visade inte bilderna någonting!

Fysioterapi
Vi skickades därefter ut i DC-hallen och fysioterapin där jag fick föklara exakt hur han lägger huvudet på sned, är svårare att ställa till vänster och slutligen kom vi fram till att han är ganska svår att lägga ner. Efter min beskrivning gav sig Lars (Jeppsson) omedelbart på nacken och hittade anledningen efter ett par sukunder, grymt! Han hade relativt stora spänningar längst upp i nacken, mestadels på höger sida och jag kunde känna de tydligt när han visade exakt var de satt. Dessa var han övertygad om att jag skulle massera bort själv på en vecka, gick inte det skulle jag komma tillbaka. Tack vare stretchingen och det jag hållit på med har vi undvikit låsningar och isället "bara" stannat vid spänningar. När han ändå var igång kollade han Blezters bäcken osv, spikrakt! :D

Med andra ord fick vi svar och lösningar på alla våra problem under gårdagen och det är jätteskönt, även om jag vart väldigt arg på mig själv att jag inte upptäckt spänningarna.

Vi var som sagt inne och röntgade Blezters skadade ben idag och anledningen till det var att veterinären hade en svag misstanke om en griffelbensfraktur. Misstanken var som sagt väldigt svag men eftersom den ändå fanns där valde jag att han skulle röntgas, enbart för att kunna utesluta det eller om det behövdes - behandla.

Jag ska försöka berätta mer imorgon, men bilderna visade iaf ingenting :)

Idag är det som sagt dags för att röntga Blezters ben, och jag är väldigt nervös för vad det kan tänkas hitta - eller inte hitta. Jag vill såklart ha ett konkret svar på varför han inte blir bättre, men samtidigt vill jag inte för allt i världen att de ska hitta något där.

Usch, detta är jobbigt...

Som jag nämnt innan har Blezters ben blivit allt sämre och efter att ha pratat en hel del med veterinärerna gjorde vi ett "planerat akutbesök", om ni förstår vad jag menar?
Efter en lång väntan och en mindre undersökning konstaterades det att de inte kunde göra mycket mer för tillfället utan att jag skulle fortsätta på samma sätt som tidigare med några små ändringar. Bla ska han stå med ett stramt stallbandage under natten.

Att rida ut är bland det bästa som finns! Att ta en lugn skrittur i det varma sommarregnet eller varför inte pulsa genom den djupa och gnistrande snön på julafton?

Att det ger en bra variation i träningen för både häst och ryttare tror jag inte att någon kan säga emot, däremot går åsikterna isär när det kommer till att om man ska rida ut själv eller i grupp.
Jag rider ut ganska mycket och det blir då oftast så att jag gör det själv av den anledningen att trivs bäst med det. Att ha sällskap då och då är jätteroligt, men att alltid ha det är ingenting för mig.

Ett argument som hörs ganska ofta är "men det kan hända så mycket!" vilket naturligtvis är sant, men med tanke på att det statistiskt sett sker fler olyckor i ridhus än vid uteritter tycker jag inte att det är ett hållbart argument.
Att rida över huvudtaget medför stora risker och även om de kan minimeras kan de aldrig tas bort. Är det riskerna ni är rädda för rekomenderar jag en sånhär.

Jag säger inte att ni ska rida ut själva, däremot tycker jag inte att er rädlsa för olyckor ska hålla er borta från skog och mark. Det är en övervägningssak!

Har ni något att säga om detta?

Jag vill utvecklas, rida massvis med unghästar, tävla och ha jäkligt roligt. Jag vill bli bäst på det jag gör, vad det än blir - utbilda unghästar kanske?

Ja, som sagt har jag inget klart mål med min ridning i sig utan håller mig till olika delmål. Jag har funderingar på vart jag vill vara nästa höst, och det är långt ifrån omöjligt att landa där! :D Men först och främst måste min vän bli frisk...

När jag rotade igenom min bokhylla för ett par dagar sedan, i jakt på böcker som jag skulle kunna tänkas få användning för i mitt projektarbete, snubblade jag över en bok och tävlingspsykologi och mental träning. Bäst till häst heter den och även om jag bara hunnit skumma igenom den lite verkar den väldigt bra. Absolut något som ska läsas innan tävlingssäsongen drar igång igen!

Jag har spenderat dagen i stallet med fodringar, utsläpp och mockning och därefter har jag bara pluggat. Tråkigt nog är det så min dag ser ut då det blev två inlämningar till nästa vecka, båda ganska långa och omfattande om ämnen jag inte är så insatt i vilket gör att det tar en jäkla tid. Egentligen kanske ingenting som intresserar er, men nu vet ni iaf varför det inte blir så mycket skrivet här idag ^^,

Angående Blezters ben så har jag inte mycket att säga. Det var svullet vid morgonfodringen (när jag tog av bandaget) och vid utsläppet hade det hunnit svullna lite till. Blää...

Just nu går det tyvärr inte så mycket framåt med Blezters ben, snarare har vi tagit ett rejält steg bakåt.

De senaste dagarna har jag tyckt att han blivit något tjockare i benet på morgonen än han varit innan men ändå ingenting som skulle ses som en skillnad av någon som inte ser det varje dag. I morse small det till rejält och lymfangiten blossade upp igen, och denna gången nästan till sitt ursprungsläge. Ni kan säkert tänka er vilken gigantisk sten som landade i min mage i det ögonblicket?

Det blev ett samtal till djursjukhuset och inte heller de verkade särskilt glada och tyckte att vi skulle komma in på en rejäl utredning på måndag, så vida det inte blev ännu värre under helgen. Nu i natt skulle han stå med ett jodopaxomslag som förhoppningsvis hjälper en bit på vägen. Hjälper detta helt och hållet skippar vi besöket på måndag, men jag ska väl inte hoppas på allt för mycket.

I eftermiddags såg det hela (som tur är) mycket bättre ut men jag valde att ändå kyla, tvätta och lägga omslag. Jag vill bli av med skiten nu, en gång för alla!


Det ser bättre ut i verkligheten, haha!

Som ni kanske märkt har det blivit en del tidsinställda inlägg idag och igår, anledningen till den är inte bara att jag är lite hängig utan även för att jag har en del att göra.

Jag har två arbeten som ska vara klara i nästa vecka plus en avcheckning på mitt projektarbete. Utöver det har jag helgen i stallet och en häst som ska tas om hand, därför är det lite som det är ^^,

Jag har frågat det innan, men jag frågar det igen av den händelse att det kanske kommit nya läsare!

Jag har några frågor som jag verkligen skulle uppskatta om ni svarar på, för jag vill veta vilka ni är också. Även om jag kanske känner er, har jag ingen aning om ni sitter och läser eller inte ^^,

Så vem är du?
Har du egen häst/ponny?
Tävlar du?
I vilken gren?
Var kommer du ifrån?
Har du en egen blogg?
Något annat spännande att berätta?

Det här är vi, och det vet ni, men vilka är ni egentligen?


Om ni är intresserade av att läsa om de som svarade sist så hittar ni de här :D

Det här känner jag inte riktigt att jag kan svara på. Att risera livet eller dö för någon är så otroligt stort, det är det sista man någonsin gör, och jag tror att väldigt få människor är kapabla att någonsin göra det, även om de påstår att de är det. Det är nog en sak som jag inte kan svara på förrän jag verkligen står där, men är det någon jag älskar tillräckligt mycket är det absolut inte en omöjlighet.

"Att ingen nånsin dött för kärleken
Som en lögn som inte synats än"
- Simon Norrsveden.

Som jag skrev för ett tag sedan var jag väldigt sugen på att åka iväg till Jägers eller likande och fota lite galopp, vilket jag fortfarande är. På lördag är det träningstävling i galopp på Bornslätt utanför Klippan och jag funderar på att åka dit om vädret tillåter. I så fall kan ni vänta er lite bilder ^^,


Point to Point på Pennshurst, England i mars 2011

Jag tar för tillfället en paus i skrivandet av mitt projektarbete som jag äntligen kommit igång med. Jag ska erkänna att jag varit väldigt trögstartad i det här men att det känns bra mycket lättare nu när jag kommit igång. Visserligen hade jag inte mycket val då vi ska ha en avcheckning nästa vecka och jag skulle föredra att ha mer än källor att visa ^^,

Jag är ingen höjdare på avel och absolut inte inom travsporten, men jag har hittat en väldigt intressant hingst! Wall Street Banker heter han och är född -88, alltså en gammal herre (om han fortfarande lever?). Det var en väldigt framgångsrik travhingst som sprang in flertalet miljoner kronor, vann majoriteten av sina lopp och verkade en hel del i aveln. Låter som en kanonhäst va?

Baksidan med denna hästen är egentligen den intressanta biten. Han sägs ha varit mer eller mindre galen och så fruktansvärt aggressiv att han bar en munkorg av metall och fick ledas av två personer, utrustade med vars en järnstång fäst i grimman för att hålla honom ifrån sig. Som grädde på moset nedärvde han en detta till en del av sina avkommor. Jag tycker det låter som en väldigt spännande häst och jag skulle mer än gärna vilja veta hur han egentligen fungerar i huvudet, å andra sidan skulle jag inte vilja gå i närheten av honom för allt i världen. Haha, svårt val det där!

Helt ärligt tycker jag att det är ansvarslöst att avla på en hingst som Wall Street Banker för även om han var väldigt talangfull så var han direkt livsfarlig, att han dessutom nedärvde sitt humör gör det hela ännu mer tveksamt. Jag antar att det var hans framgångar som gjorde honom "lämplig" som avelshingst, men jag känner ändå att det inte är värt alla de riskerna som detta medför.



Har ni något att säga om detta?

Här kände jag att det var bäst att lämna över ordet till två av mina vänner, eftersom de vet bättre hur de beskriver mig än vad jag gör ;)

"Frida Elmlund, en av de mest hjälpsamma och pålitligaste människan jag någonsin mött och som dessutom råkar vara en duktig ryttare med sunt förnuft. Med en kamera i handen blir hon till och med ännu bättre :)"
// Alexandra

"Hejsan alla läsare på Fridas blogg!

Jag har suttit och knåpat ihop ett par tidsinställda inlägg till imorgon så ni kan ha något att läsa under dagen. Det har tagit lite tid, men det är det värt! :D

Jag ska krypa till sängs nu, en relativt tidig morgon väntar!


Ljuset i den här bilden är så härligt på något sätt...

Idag har det verkligen varit full rulle, eller nja, kanske inte på djursjukhuset. Lågsäsongen är på ingång och där är inte så jättemycket att göra tyvärr men jag fick ändå se en del intressanta saker. SVT var där och spelade in och förhoppningsvis lyckades jag hålla mig undan kamerorna, jag försökte iaf :)

Vi provade, och beställde, även våra stundentsaker idag och det känns verkligen att studenten börjar närma sig. Det känns helt sjukt att jag blivit så stor helt plötsligt... Roligt ska det bli men jag är absolut rädd, det kan jag inte förneka.

Blezter skrittade jag som vanligt, inget nytt där inte ^^,


Längtar tills vi är igång igen!

Jag, så som många andra, gick flera gånger och klämde på Spooks kavajer under Breeders i Flyinge.
Jag skulle gärna köpt en med tanke på att materialet verkar underbart, de är snygga och priset kunde varit värre men det som håller mig tillbaka är inte bara det faktum att jag redan har en fungerande kavaj (det har aldrig hindrat mig innan...) utan det faktum att den bruna kavajen tyvärr ser ut som en pepparkaka med glasyr. Attans alltså!

Fotografering är en viktig sak för mig. Jag får möjlighet att fånga glädje och sorg, vinster och förluster, missförstånd och perfektion. Jag kan, med hjälp av min kamera, föreviga ögonblick.

För mig är det viktigt att bilden förmedlar en känsla, det är just det som gör en bra bild.

Lite skum punkt känner jag...
Jag hoppas iaf att de som jag älskar, älskar mig tillbaka. Alltså; min familj och mina kära djur :)

Jag måste erkänna att jag är riktigt besviken på inslaget om hästhandlaren i Sanning och Konsekvens. Det kändes som om det inte ledde någonstans och att allt var väldigt amatörmässigt gjort, jag hade velat ha så mycket mer. Äh!

Hur som helst så såg Blezters ben ännu bättre ut idag och han var väldigt pigg och glad ;)

Jag ska alldeles strax sticka upp till stallet för att skritta ut lite på min busiga häst innan det blir mörkt. Vi hörs senare :)

Onsdag 19/10

Jag har inte alltid varit den mest hälsosamma människan, och är fortfarande inte. Trots att jag hållit mig borta från tobak, alkohol och droger har min kropp ändå fått ta en del stryk på grund av mina mindre bra matvanor. Detta går självklart i perioder då jag äter bra, äter väldigt lite eller äter väldigt onyttigt. Det är ingenting jag direkt kontrollerat, utan det har mest hänt.

För att jag ska orka mer och för att min kropp ska hålla längre ska jag sluta med godis och likande, åtminstone fram till nyår. Då kommer jag sedan länge ha blivit med mitt värsta sockerbegär och kommer förmodligen att vilja hålla mig bort fram det, i alla fall lite :)

Jag tror inte att så många av er har missat detta, men för de som har det kan jag passa på att tipsa. Ikväll, kl 20 på TV3, kommer programmet Sanning och Konsekvens granska en hästhandlare från den södra delen av Sverige som sålt sjuka och skadade hästar. I något (eller några?) fall har hästen varit i så pass dåligt skick att den tvingats avlivas.

Jag tänker absolut se på detta för även om de inte nämner hennes namn gör vi det klokt i att lägga hennes utseende på minnet för att slippa bli ett av offren i framtiden!

26:an kommer senare, jag har glömt fråga mina vänner ^^,

Jag har inte alls bestämt mig för vad jag ska göra i framtiden, och även om jag hade det så har livet en förmåga att inte riktigt bli som man tänkt sig. Jag har några olika "drömmar", vissa mer genomförbara än andra, som jag verkligen skulle vilja leva ut - å andra sidan lär jag inte finnas på jorden tillräckligt länge för att leva alla fullt ut ^^,

Hur som helst lär jag vara 38 år gammal då (hjälp...) och befinna mig någonstans mitt i livet. Exakt vad jag vill eller kommer göra vet jag som sagt inte, men jag ska minsann se till att vara lycklig och trivas med tillvaron. Ungefär så detaljerad är min framtidsplan haha!

Jag är jätteglad över hur mycket allt går framåt med hans ben nu, det känns som om vi har kommit över den dära avgörande tröskeln och att det snart är över. Jag hoppas åtminstone!

Jag skrittade ut en runda på honom som sagt och det gick bra, pigg häst som blev rädd och hoppade iväg lite emellanåt men jag hade inte väntat mig mindre ^^,

Jag har alldeles nyss landat här hemma efter en tröttsam skoldag, och det är hög tid att dra sig upp mot stallet. Idag ska jag, om allt ser bra ut, skritta Blezter uppsuttet och det ska faktiskt bli riktigt skönt! Han kommer säkerligen vara ganska laddad, men jag kan inte klandra honom ^^,

De enda jag träffar varje dag är min familj och mina djur, men den som det knappt går en dag utan att jag ser är min mamma. Senast jag inte såg henne (vad konstigt det låter..?) var nog när jag var i England i april, och det var ju ett tag sedan! ^^,

Jag börjar känna mig riktigt hoppfull angående Blezters ben, innan var det ärligt talat ganska så mörkt för mig på den delen. Ända sedan han kom hem från djursjukhuset har han varit så glad, fyllt mig med en massa positiv energi på något sätt. Jag ser ljuset i tunneln och jag hoppas verkligen att den inte ska slutas mitt framför ögonen på mig - igen.

Imorgon ska jag sitta upp på honom, ooh :D

Som ni såg innan fick Blezter gå i sin vanliga hage idag, inte mer än någon timme men han var minst lika lycklig för det! Han busade inte under någon längre tid utan såg till att få ut allting på en gång ^^,

Jag har tidigare gett er en lista på de bloggar jag läser och varför, självklart fanns just denna bloggen med på listan, men då med en annan inriktning.

Karin Warnmark's blogg är den första jag någonsin började följa och jag var en mycket trogen läsare. Hennes välskrivna texter och fina bilder fick mig att stanna kvar även från den dagen hon bestämde sig för att ta ett steg ifrån hästlivet, förmodligen i hopp om att hon en dag skulle komma tillbaka. Numera är hon hästbloggare igen och som grädde på moset - officiell bloggare för Göteborg Horse Show! Karins blogg är en av de få som faktiskt är läsvärd, och jag tycker absolut att ni ska ta er tiden att titta in där.


Alltså, warnmark.blogg.se is the place to be!

Jag har inte direkt något motto som jag lever efter, men det finns en himla massa kloka ord som jag tycker om! Men...

"Om du inte tar ställning mot orättvisa, har du valt förtryckarens sida. Om elefanten har sin fot på musens svans och du säger att du är neutral, kommer musen inte att uppskatta din neutralitet."
/ Desmond Tutu

"What lies behind us and what lies before us are tiny matters compared to what lies within us"
/ Ralph Waldo Emerson

"A horse doesn't care how much you know, until he knows how much you care"
/ Pat Parelli

"You can't train a horse with shouts, and expect it to obey a whisper"
/ John Lyons

... är alla exempel på kloka ord som tåls att läggas på minnet!

Nu när Blezter står skadad blir det ju inte så himla mycket att blogga om tyvärr. Allt rullar på och hans ben blir sakta men säkert bättre. Det tar mycket tid och energi men det kommer i slutändan vara värt det :)


Såhär ser hans ben ut just nu, mycket bättre men fortfarande en bra bit kvar. Svullnaden har börjat bli mjuk och senorna kommer fram lite mer, så det är på rätt väg! :D

Igår skrev jag det tjugoandra inlägget av min 30-dagarslista som innehöll text om någon jag vill träffa igen, denna gången Jonna. Minutrarna senare hittade jag henne på allas vårt (underbara) Facebook och vi började snacka lite. Jätteroligt när man inte träffats på så många år!

Saken jag vill komma till är den att vi sågs i torsdags - fastän ingen av oss visste om det. Det var nämligen så att Jonna, som även hon går på ett ridgymnasium, var på studiebesök på djursjukhuset under just den dagen i veckan som jag alltid befinner mig där. Jag såg deras grupp flera gånger men hade (såklart) inte en tanke på att en av de skulle vara en barndomsvän till mig. Känner att detta faller inom katergorin för "just my luck!"

Vi ska försöka planera in en helg så småningom så vi kan träffas på riktigt igen ;)

Lyckades efter mycket om och men leta upp dessa bilder och skanna in de i datorn. Tagna på underbara Öland och Aledals Ridcenter, min häst (isabellen) minns jag fortfarande namnet på haha!

Älskar båda, men gäller det att tävla så är den fartfyllda hoppningen mer lockande! :D


foto; Malou Kastman

Jag hade helt glömt bort bilderna jag tog under träningen för Jenny Arvidsson på Söderåsens ridläger i somras men passar på att bjuda på några av de såhär i höstmörkret! ^^,

Här fick jag tänka till ordentligt! Jag tänkte på en massa olika hästar och ponnyer jag ridit genom åren som hade varit roliga att träffa igen och gamla kompisar men kom på att jag vet ganska bra vad som hände med dessa. Långt ifrån alla, men förvånandsvärt många! Till sist bestämde jag mig för en person jag inte haft kontakt med på flera år, min brevvän Jonna!

Vi träffades på Öland för massvis med år sedan, blev brevkompisar och lyckades ett par år i rad (minns inte hur många) passa in så vi åkte över till Öland samtidigt med våra familjer. Vi hade jätteroligt och det blev alltid en grym vecka på underbara Öland :)


Jag bjuder på denna hemska bild xD

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för det finns en del att berätta, men samtidigt ingenting alls.

Jag börjar med hur Blezter ser ut för tillfället. Under tiden han stått på box har han tappat en jäkla massa muskler och ser därför inte alltför rolig ut i kroppen, ovanpå det har han satt en ordentlig vinterpäls och som grädde på moset har han tappat en del hull under sin tid på djursjukhuset. Som ni säkert förstår så ser han inte så snygg ut just nu.
Vad gäller hullet så har han lagt på sig en hel del igen sedan han kom hem för knappt två dagar sedan och det är jätteskönt!

Själva benet blir väl sakta men säkert bättre. Det är ganska mycket som ska göras med det nu men om det är det som krävs för att han ska bli bra så ska jag inte klaga. Han ska skrittas för hand, kylas och tvättas (skrubba, spola, skrubba, spola, torkas snustorr och smörjas), allt detta två gånger om dagen.

Han får inte heller gå i sin vanliga hage utan ska gå i sjukhagen, åtminstone under helgen - kanske längre.


Haha, så liten han ser ut!

Det kommer ta ett tag innan vi är back on track igen och det lär nog inte bli några tävlingar i år (har vi tur kanske det kan bli en?) men som sagt är det viktigaste att han blir bra. Vi har inte bråttom ^^,

Hej alla!
Som ni redan vet fick Blezter äntligen komma hem från djursjukhuset igår, och ni kan tro att han var glad över att vara hemma! Jag tror faktiskt att de flesta hästarna har saknat honom för det var ett himla gnäggade ^^,

Jag ska så småningom skriva ihop hur planen ser ut för tillfället men det får nog vänta tills imorgon, jag antar att ni klarar er tills dess. :)


Blezter längtar till sin hage...

Även på denna frågan finns det en massa bra svar för det finns så många spännande människor här i världen, men den jag tänker på just nu är Maria Montazami!

Hon verkar ha en så underbar personlighet, jordnära men ändå lullig på något sätt ^^,

Det finns massvis med saker jag vill göra men jag ska väl inte räkna upp alla...

Jag skulle vilja resa genom USA, se varenda storstad och uppleva livet där. San Francisco, Los Angeles, New York, Washington, Chicago, Miami, Las Vegas - you name it! Inte göra de typiska turistsakerna utan åka iväg på lite mer unika saker, umgås med lokalbefolkningen. Det är en sak jag skulle vilja göra men som nog aldrig kommer bli av, tid och pengar sätter stopp.

Har ni sett dessa skygglappar från Dyón? Jag tycker inte att det är speciellt snyggt och om jag ska vara ärlig så känns det lite som om ryttaren försöker ta en genväg. Tanken med dessa är att hästen inte ska se vad som händer bakom den utan fokusera framåt och på hindret men enligt min åsikt borde hästen vara koncentrerad på ryttarens signaler och hjälper, vilket den uppenbarligen inte är om dessa behövs.

Däremot måste jag säga att Dyón som vanligt har lyckats göra sakerna på ett snyggt sätt!

... jag köper ett hoppträns ska det vara av ett lite bättre märke, alltså skippar vi helt Hööks och liknande. Kvalitén går inte att jämföra, och ofta har de dyrare en bättre passform.

Riktigt när jag ska köpa detta nya träns vet jag inte, vilket märke det ska vara på det har jag inte heller det någon aning om - däremot ska det vara innan nästa höst, och det är viktigt att det blir så! Jag har med andra ord gott om tid på mig att bestämma mig ;)

Helt ärligt kan jag inte säga att jag har någon bästa vän, just bästa vänner-materialet är något som kommer i väldigt begränsad upplaga och eftersom jag inte litar på folk i första taget tar det väldigt lång tid. Jag har haft två allra bästa vänner i mitt liv men idag har jag tyvärr inte någon vidare kontakt med någon av dem...

Lovisa och jag träffades redan på dagis och var näst intill oskiljaktiga i 8 år, med ett litet uppehåll. Jag vet inte hur mycket galet vi har gjort tillsammans, vi hade alltid så roligt! Hon var (och är antar jag) otroligt snäll, generös, ödmjuk och rolig. Jag saknar de tiderna, vad hände liksom? Vi tappade kontakten när jag bytade skola men återfick en liten del av den i våras (?) när hon la till mig på facebook, så glad jag blev! Jag hade letat lite efter henne någon gång då och då men eftersom hon bytt efternamn (och flyttat) lyckades jag aldrig hitta henne. En vän jag inte glömmer i första taget!



Den andra som funnits för mig är Daffan, som jag förlorade för gott i april i år då hon hastigt fick vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Det var otroligt jobbigt att förlora en så nära vän att jag inte har ord att förklara det med.
Anledningen till att hon var min bästa vän var den att hon var så unik, fantastisk helt enkelt. Jag önskar att jag hade orden att beskriva henne, men det finns inga som är fina nog.

Jag har visst helt plötsligt hamnat ett par dagar efter med 30-dagarslistan, det var inte riktigt meningen men det är absolut dags att dra igång igen! Tidigt imorgon bitti kommer nästa del upp :)

Självklart var jag och hälsade på Blezter även idag, kan inte tänka mig att strunta i det en endaste dag. Dels så mår jag bra av att träffa honom men jag tror också han tycker det är skönt att få lite sällskap :)

Benet blir sakta men säkert bättre, han går fint på det och är väldigt pigg och glad i övrigt, det enda problemet som kvarstår är lite svullnad och skorpor. Håller fortfarande tummarna för att han kan komma hem imorgon eller på torsdag! :D

Therese som tagit denna härliga bild ^^,

Uppdateringen har varit lite sämre under en tid, det kan varken jag eller ni förneka och självklart sjönk statistiken lite under tiden. Det krävdes en dag med lite bättre uppdatering, sen var så gott som alla trogna läsare tillbaka och det är jättehärligt!
Att se att ni fortfarande gör er besväret att komma in här trots att jag inte alltid kan hålla måttet i uppdateringen, och att ni gör er besväret att lämna en kommentar då och då - det ger mig ny kraft och inspiration!

Veterinären ringde mig nyss och berättade att om allting går som det ska kan han komma hem på onsdag eller torsdag! :D



Det är så härligt att se hur glad han blir när jag kommer in och tar hand om honom, idag körde han huvudet i famnen på mig så fort jag kom in i boxen och ville inte "släppa taget" eller vad man ska säga. Underbart! ^^,

När jag stod som funktionär under allsvenskan i Åstorp förra helgen slog det mig plötsligt att mitt sista ponnyår snart är slut, att min sista chans att tävla i lag på ponny just passerat och att jag också vill ha en liten söt ponny hemma i stallet.
Fastän jag aldrig haft någon riktigt ponnytid utan direkt började tävla storhäst (red en del träningstävlingar osv på ponny, men det räknas inte) känns det jobbigt att jag aldrig kommer ha möjligheten att göra det, just den begränsningen som detta ger känns jobbig.

Med andra ord var det lite sent påkommet att jag ville ha pnny, å andra sidan har jag nästan alltid varit lite för lång för ponny ^^,

Blezter ser ut som en liten raggboll just nu och jag ska försöka klippa honom direkt när vi kommer igång lite, så småningom med andra ord. Jag har inte bestämt mig för om jag ska klippa benen eller inte men eftersom det är snyggast så får jag nog göra det. Hans öron skulle också behöva klippas, vilket betyder att jag kommer behöva klippa hela huvudet... Då får det bli en mini-klipper om jag ska klara av allt detta!

Jag har varit duktig och skrivit några tidsinställda inlägg som kommer upp under morgondagen, inte så särskilt många men jag känner att det är dags att gå och lägga sig nu.

God natt, och så hörs vi imorgon! :D

Jag har bestämt mig för att sälja mitt Pessoa-schabrak och har kontaktat en som tidigare har varit intresserad av det, får jag inget svar där kontaktar jag nästa och därefter åker det ut på annons. Jag använder ändå aldrig det så jag kan lika bra sälja det istället för att låta det ligga och samla damm.

Funderingen ligger just nu på om jag ska sälja ett eller båda av mina Glen Gordon-schabrak också för de kommer aldrig eller väldigt sällan till användining... Vilket fall som helst lär ni få reda på det! :)



Är någon av er läsare intresserade så är det bara att säga till :)

Jag var och hälsade på Blezter idag igen, benet ser lite bättre ut men långt ifrån bra. Jag hoppas det släpper snart för jag saknar verkligen honom här hemma...

Blezters halvbror Faustino (e Figaro R - Bernstein) vann igår Breeders Trophy för 4-åriga dressyrhästar med Mia Runesson i sadeln, verkligen jätteroligt! Eftersom jag gjorde min APU på Gränsbo i höstas har jag träffat denna kille en hel del och även om det var ett tag sedan känns del alltid lite extra roligt om ni förstår hur jag menar? ^^,

Bild lånad från Tidningen Ridsport

Att inte låta grepar, spannar, grimmor och annat som hästen (eller du själv) kan skada sig på ligga framme är för de allra flesta en självklarhet. Men det finns massvis med skademoment som man inte tänker på, men som kan ha mycket allvarliga konsekvenser.

En sak som slog mig för ett par veckor sedan var att Blezters vattenspann egentligen är riktigt farlig. "Krokarna" som finns i varje ände utav handtaget är som gjorda att fastna i, både med grimma och näsborrar. Då jag behöver handtaget valde jag att tejpa för dem, för att undvika att han skadar sig.

Man kan inte skydda dem från allt, det finns alltid en skaderisk - men man kan minimera den. Det finns säkert massvis med andra saker som jag inte tänker på, som jag inte skänker en tanke förrän skadan redan är skedd. Att göra en så pass liten sak som att sätta lite tejp på spannen kan spara hästen, samvetet och plånboken en massa onödigt lidande.

Såhär ser hans spann ut.

Jag märker att det är fler än jag som drabbats av bloggtorka, den sprider sig som någon slags epedemi och förpestar alla bloggar som i vanliga fall brukar vara riktigt bra. Jag själv tappar orden, motivationen och har helt enkelt svårt att uttrycka mig. Inläggen och orden kommer liksom inte självmant längre och jag kan inte förmå mig att skriva något vettigt. Att Blezter står skadad har nog sin del i det hela också.

Blezter har inte ens stått på djursjukhuset i ett dygn och det var inte mer än ett par timmar sedan jag träffade honom. Han har inte varit skadad i mer än 1,5 vecka och ändå känns allt detta som en evighet. Jag hoppas för allt jag har att detta ska bli bra, för han är inte värd annat.

När vi var påväg hem från Flyinge igår ringde en från stallet och berättade att Blezters ben svullnat upp mycket och att han var halt redan i skritt.

Mycket riktigt så var han svullen, nästan mer än när vi åkte in första gången, och stapplade fram. Jag ringde djursjukhuset och provade (efter deras inrådan) att promenera en liten runda med honom för att se om det hjälpte. Hältan blev mycket bättre men svullnaden förblev oförändrad och det hela slutade med en akuttid på djursjukhuset.
Han blev inskriven och får nu antibiotika intravenöst, lite tråkigt att ha honom stående där men eftersom den andra behandligen inte fungerade var det inte mycket att välja på.

Jag var och hälsade på honom idag och han verkade ha världens hemlängtan redan, så fort han fick syn på mig började han gnägga. Världens keligaste som vanligt var han också!


Vädlgit rastlös häst som slänger med huvudet och har sig (tagen idag). Kolla hans hals, den ser galet missbildad ut i den här vinkeln haha!


Det blev lite självbetjäning idag också, men eftersom jag helst tar hand om min häst själv gör det inte så mycket direkt!



Jag hoppas på att detta snart ska vara över, för bådas skull.
Vi fick höra fina ord igår om både honom, hans uppfostran och den tillit han har till mig och det är sånt som verkligen värmer. Jag tror dessutom att Blezter är ganska poppis där för de morötterna vi lämnade där sent igår kväll var nästan slut idag haha! Han fick nya, vi får se hur många som är kvar imorgon ;)

Som jag skrev igår hade jag ordentliga internet-problem så jag kunde tyvärr inte uppdatera något från mobilen, jag är förvånad att ens det inlägget kom upp men å andra sidan tror jag att jag försökte med det i över 3 timmar... Det är även appen som krånglar, tråkigt men sant.

Hur som helst var det en rolig dag nere i Flyninge! Jag knatade runder på mässan (fick inte med någonting hem), såg lite på de treåriga dressyrhästarna och de 6- och 7-åriga hopphästarna. Många riktigt fina hästar fanns där, speciellt en 3-årig hingst e Florencio I - Dormello :D

Imorgon beger vi på HBRG oss som sagt ner till Flyinge och Breeders och tack vare den nya blogg-appen ska jag försöka hålla igång med lite live-bloggning så gott det går. Vi får väl se hur det går med det hela ^^,

Idag var det en liten piggelin jag satt på minst sagt. Visserligen blåste det en del så det kan ha haft sin del i det också, men över lag tycker jag att han blivit piggare och gladare sedan vi slutade med buttan, skönt! Hur som helst var han väldigt pigg idag och försökte sig till och med på någon kick, haha!

Jag tror inte någon missat de nya (och mindre bra) licens-reglerna som gäller from 2012? Det har kommit en namninsamling mot detta som jag skrivit på och jag hoppas att ni gör det samma - förutsatt att ni håller med såklart ^^.

"Nu tycker iallafall jag att förbundet har gått förlångt. De chockhöjer priserna på licenserna på grunder som jag inte kan förstå.

"Med en årlig, regelbunden uppdatering av häst- och ponnyregistret får Svenska Ridsportförbundet en överblick hur många hästar och ponnyer som faktiskt tävlar, på vilka nivåer och med vilka resultat".
Det kan dom se i tdb, och för det betalar vi redan 10 kr per start och häst.

För att få en bred idrott är det viktigt att man gör det enkelt för dom att börja tävla och det ska inte behöva kosta en förmögenhet för att starta dessa lokala tävlingar. Hur ska vi kunna bygga upp en bra grund för våran sport om ryttarna inte har råd att böja tävla. Man kan inte börja bygga från toppen, man måste börja från grunden och med dessa priser är jag säker på att andel som tävlat lokalt kommer att minska och med det fler inställda lokala tävlingar som drabbar både klubbar o de ryttare som ändå valt att tävla.

Den internationella licensen höjs med 100% från 2000kr till 4000kr. ( för 3 år sedan var priset på denna licens 1000kr). Detta försvaras med att eftersom antalet tyttare har blivit så många fler tar arbetet mycket tid för personalen på sportavdelningen. Ska personerna som sitter på dessa platser få en rejäl löneförhöjning eller vad? Det kan inte vara så svårt att anmäla flera ryttare än om man skulle anmäla en. En höjning med 2000 kr kan betyda att man måste välja bort tävlingar bara för att ha råd att betala licensen, hur ska vi kunna få ett bättre toppskikt om ryttarna inte har råd att åka på dessa tävlingar, man vinner inga internationella mästerskap genom att bara tävla i Sverige."

Texten är lånad från namninsamlingen.

Jag blir inte arg så särskilt ofta, mer irriterad eller uppretad. När jag väl är arg, då är jag fruktansvärt arg och att lyssna på musik har jag inte den minsta tanke på! När jag är irriterad eller ledsen brukar det oftast bli låtar som hjälper mig att uttrycka mina känslor. Carry you home eller Goodbye my lover med James Blunt kan framkalla störtfloder och när jag är mer åt det arga hållet hjälper Resten av ditt liv - Timbuktu en del. Man blir så tuff av den på något sätt haha ;)

Timbuktu - Resten av ditt liv:


När jag är glad vill jag ha lite mer pepp musik, men kan ofta hamna i sällskap av Simon Norrsveden eller Amy Winehouse, konstigt nog. Miss Li med Oh Boy kan verkligen få mig att tagga till! Håkan Hellströms låtar får mig av någon anledning alltid glad och lite känslosam.
Dansa, Fastän med Säkert! är en sådan låt som varierar väldigt beroende på vilket humör jag är på, men jag gillar den alltid. Den är väldigt känslosam, men är ändå något mellanting. Samma sak med Vi kommer att dö samtidigt, även den med Säkert!

Miss Li - Oh Boy:


Säkert! - Dansa, Fastän:


Säkert! - Vi kommer att dö:


Detta var vad jag kunde komma på just nu, så det får räcka ^^,

Blezter har inte stått "skadad" i mer än en vecka ungefär, ändå känner jag att jag är ganska trött på det hela. Det har blivit ganska intensivt med "behandligen" och jag tror att det är det som gjort det hela lite extra jobbigt.

Jag har en enorm tränings- och tävlingsabstinens och det är nästan lite tråkigt att läsa om hur alla ska iväg och träna och tävla både hit och dit - för jag vill ju också! Jag hoppas verkligen att det snart är över, framförallt för hans skull.

Blezters ben blir bättre, dock i en väldigt lugnt takt och jag hade inte haft något emot ifall det hela gått lite fortare. Huvudsaken är väl egentligen den att det hela inte blir sämre :)

Just på ridfronten blir det inte så mycket att skriva om just nu som ni säkert förstår, därför gapar det lite tomt här just för tillfället. Jag ska verkligen försöka komma på lite bra saker att skriva om, jag har åtminstone någon/några småsaker som jag ska fixa med till helgen men fram tills dess får jag kämpa lite ^^,


Bild från i somras

Ikväll är det clinic för ingen mindre än Rolf-Göran Bengtsson nere på Flyinge, vilket jag fick reda på idag. Fick erbjudande om att åka med Alexandra ner dit men jag tror tyvärr inte att jag kan lösa det i och med att Blezter ska ha sin "vård" också... Tråkigt för jag hade gärna sett det men det är väl inte så mycket att göra åt det hela :)

Inlägget är gjort från mobilen, därför bilden är så liten ^^,

Saker och ting rullar nästan på av sig själv just nu med motion, medicinering och skolan. Jag går lite på autopilot men det blir lätt så när man kommer in ordentligt i rutinerna, allt bara händer utan att jag tänker på det.

Blezters ben blir sakta men säkert bättre, konstigt nog minskar svullnaden kraftigt efter jag skrittat uppsuttet men jag får inte alls en lika stor reaktion efter jag skrittat honom för hand. Fattar inte riktigt varför det blir så, men det spelar egentligen inte så stor roll så länge det fungerar :)
Blezter bjöd mig på en liten flygtur ner i taggbuskarna idag, inte för att han var dum utan bara för att han blev rädd precis när jag böjde mig fram för att klappa honom. Enligt My var det en snygg avsittning åtminstone, jag landade i friar-ställning eller hur jag nu ska förklara det, tyvärr ner i taggbuskarna. Haha ja det är sånt som händer ^^,


Benet efter uppsutten skritt igår

Framförallt den sista bilden är lite missvisande i färgen då ljuset varierade kraftigt, men ni kan se den kungsblåa färgen ganska bra på de andra bilderna :)

Idag började Breeders nere på Flyinge och jag hoppas att det kommer sändas via Equipe även i år, för det är rikigt roligt att titta på alla fina unghästar!
Skolan fixar som vanligt så vi kommer ner där på fredagen så jag kommer åtminstone få se en av dagarna och jag har redan spanat ut att Blezter kommer ha minst 3 halvsyskon, säkerligen fler men jag hann inte så långt i startlistorna ^^, Kul iaf!



Ska någon av er dit?

Det är så himla många saker som gör hästlivet värt att leva, ändå är de så svåra att sätta fingret på!

Jag tror det är utvecklingen, ansvaret, vänskapen, arbetet, glädjen, tryggheten och befrielsen som är de största och viktigaste bitarna för mig. Att ha en vän för livet, att få vara lycklig med någon som alltid finns där, är värt mer än något annat.
Kärleken och vänskapen som uppstår, tilliten som skapas med åren.

- För att de kan göra mig lycklig helt enkelt.

Allt med Blezters ben går lite upp och ner för tillfället men mestadels upp (eller ner, beror på hur man ska se det). Svullnaden minskar lite för varje dag, han motioneras minst 1 h/dag, är ute i hagen som vanligt, benet spolas flera gånger och ja - jag har fullt upp med honom. Samtidigit har jag feber, så jag känner att jag har flyt nu... Han går förresten fortfarande på butta (veterinärens order) eftersom svullnaden inte minskat så mycket som det var tänkt.

Jag skrittade honom uppsuttet en gång igår och det verkade han tycka var kul, pigg och glad! ^^,

Jag gör väl ungefär samma saker som alla andra gör skulle jag tro... Just vardagarna ser ju väldigt lika ut för alla.

I stallet: något jag gör varje dag, oavsett om han vilar eller inte, är rykta. Hästen ska alltid vara ryktad, så är det bara! Förutom det är det mockning, sätta mat osv.

I vardagen: skolan tar upp en del tid, och såklart pendlingen. :)

För en stund sedan kom jag hem från tävlingen där jag stått på banan hela dagen. Som ni säkert såg hade jag fixat några tidsinställda inlägg som kom upp under tiden jag var borta så bloggen inte skulle gapa tom hela dagen.

Jag var uppe hos Blezter tidigt i morse för att medicinera, promenera och spola benet innan jag skulle iväg till Åstorp. Det gick bra och han verkar vara på bättringsvägen :) Förhoppningsvis kan jag skritta uppsuttet senare idag! :D


Bilden är såklart inte från idag, men den får representera den fotograferings-abstinens som jag lider av just för tillfället. Ingen som vill bli fotad? ^^,

Hästsaker i allmänhet tar ganska hårt på tvättmaskinen, men genom att tejpa ihop spännena på täcket undviker man åtminstone visst slitage! Om man verkligen är hurtig kan man göra samma sak med grimmorna ;)

Idag är det 6 månader sedan vi flyttade hem Blezter till Billesholm, konstigt nog känns det som om att det var ett år eller två sedan vi flyttade. Jag kände mig hemma från första dagen och det har hänt så mycket på dessa månader så ni anar inte. Fastän ni kanske har följt bloggen sedan den tiden jag stod vid Klippan med honom tror jag inte riktigt ni förstår hur bra denna flytten varit för mig.

Dagar, eller perioder, som dessa kan jag inte förstå hur det tidigare var möjligt att jag överlevde utan en spolspilta. Tills Blezters ben är bra igen ska det spolas flera gånger om dagen, för att hålla smuts och vätska borta, och även tvättas en gång/dag med klorhexidin. Att vara tvungen att göra detta i en stallgång eller ute på grådsplanen hade verkligen försvårat det hela, samma sak när man ska tvätta hela hästen - framförallt på hösten.

Kort sagt är jag är jag väldigt glad för vår spolspilta som är utrustad med bra ljus, två slangar, olika munstycken och varm-/kallvatten. Guld värt!

Blezter som 3-åring, inte mycket riden :)

Imorgon ska jag stå som funktionär på klubbens ponnyhoppningar, det är andra omgången av Allsvenskan som gäller. Uppdateringen blir därför inte den bästa under dagen.

När jag tänker efter så var det länge sedan jag stod som funktionär, lite synd eftersom det faktiskt kan vara riktigt roligt. Förutom de gånger jag hjälpt till uppe i stallet har jag inte varit funktionär i år (bortsett från banbyggnad på klubben) men eftersom jag blev medlem först när drygt halva året gått är det kanske inte så konstigt.
Jag ska som vanligt stå på banan (är stammis där hehe) men det är där jag trivs bäst ^^,

Jag har faktiskt två stycken som jag inte riktigt kan välja mellan! Både hoppningen och dressyren är jäkligt roliga, men såklart går det i perioder då det fungerar bättre i den ena än andra vilket gör just den grenen roligare - för tillfället. Jag har tränat lite terräng också och även det är himla roligt!

Jag tror det spelar in vilken häst jag sitter på också, det är trots allt roligast att göra det hästen tycker är roligt! :D Har man en häst som inte alls tycker om att hoppa utan situationen blir som sådan att man måste lyfta den över varenda hinder, då avstår jag hellre helt från hoppningen eftersom hästen inte trivs med det.