På de allra flesta bilder från detta fotograferingstillfälle (februari 2012) satt jag med benen utstickande från hans sidor. Just då var det ganska omedvetet men när jag nu tänker tillbaka så vet jag mycket väl varför jag gjorde så, och jag är glad att jag gjorde det. Han var nämligen en tickande bomb! Varje gång jag råkade nudda honom studsade han iväg, försökte sig på olika skolor ovan mark och jag vet inte allt. Han är väldigt känslig av sig och när det dessutom var lite snö, kylig luft och han vilat till och från (pga skadan) sedan september blev det extra jobbigt... haha! Men han är för jäkla härlig alltså ^^,