Att stå som funktionär på en dressyrtävling kan vara något av det tråkigaste jag vet, men jag tror faktiskt att jag har hittat något som måste vara ännu tråkigare - funktionär på cykeltävling. Dessa stackars människor sitter ensamma vid vägkanten, i regn och rusk, en hel dag för att då och då se några cyklister komma farande. Sen är det tomt igen. Öde. Helt jäkla öde. Nästa gång jag ser en av dessa funktionärer ska jag bannemej fråga vad det är som gör att de står ut med detta, för det är beundrandsvärt. Å andra sidan är vi rätt tåliga vi hästmänniskor också...