Blezter var väldigt pigg och spänd under både framridning och framhoppning. Känslan var som att han hade en katapult inbyggd i ryggen, redo att skicka mig all världens väg om han fick ett tillfälle. Samtidigt blev han väldigt slö för skänkeln och när jag gick på honom lite så fick jag en fin liten ninjaspark som svar. Fint!

 

Framhoppningen rådde det kaos på, hästar och folk överallt och ingenstans. När åtta unghästar ska dela på två hinder i ett ridhus blir det min själ inte lätt, när många av ryttarna dessutom var otroligt respektlösa och nonchalanta gör en svår situation ännu svårare. Som grädde på moset var vi vid ett tillfälle dessutom 12 styckern där inne samtidigt, (TOLV!!). Blezter är lite bakskygg och mötesrädd, så vi hade inte det så roligt där inne vi två. Lyckades med nöd och näppe klämma in ett par språng och gick sedan in på banan.

 

Själva banan innehöll många läskiga saker (Equipe-vagnen, gigantiska blomkrukor, murdelar, infångare osv) och jag måste erkänna att jag var rätt rejält nervös för hur han skulle reagera. Mitt huvud klarade inte av att fokusera på mer än en sak åt gången och därför la jag fokus på att han skulle gå runt utan stopp, vilket vi klarade galant. Visserligen föll tre bommar, men hoppade glatt, det gjorde han. Han var en pärla där inne, så himla lugn och fin!

Surt att jag inte la honom rätt på alla hinder och att vi petade bommar, men jag är väldigt nöjd med att han gick runt banan och att han alltid har en så positiv inställing.

 

Tyvärr blev det ingen film då kameran dog (trots att den var fulladdad..?). Fick endast med hinder 1 och därefter nummer 7, alltså inte mycket att visa.