Det gick ju verkligen bra med att hålla igång uppdateringen på bloggen, eller vad säger ni? Haha

 

Hur som helst så har jag en bra (eller bra är den inte) anledning till att jag tog en minipaus, och det är för att jag har misstänkt att Blezters ena senskada gått upp lite igen. Det kändes, rent ut sagt, för jävligt och jag visste knappt var jag skulle ta vägen. När man äntligen kan börja se ljuset i tunneln, rasar taket in och det är bara att börja om igen i pricip. Med andra ord var bloggen det sista jag hade i huvudet. 

 

Jag ringde såklart till veterinären för att höra vad han tyckte och självklart ville han se Blezter för att kunna göra en ordentlig bedömning. Eftersom han inte är halt utan "bara" lite besvärad av det i dagsläget bestämde vi att vänta tills nästa vecka då vi har ett återbesök inbokat. Det finns inte så väldigt mycket mer att göra än det jag gör nu, alltså kyla, motionera ytterst lite och hålla tummarna för att det inte är den djupa böjsenan som (eller något annat för den delen) som tagit skada. Igen.

Hur det här har hänt vet jag inte, men jag gissar att det är något han hittat på i hagen. Kanske borde linda in honom i bubbelplast och sedan låsa in i en vadderad box?

 

Under det senaste halvåret har mitt tankesätt kring hästarna förändrats en hel del och eftersom jag inte bloggat under denna tiden är det säkert ingenting ni märkt av alls. Men mycket av det jag innan såg som rätt och självklart har nu satts i ett helt annat ljus, och hästvärlden som sådan ser jag med helt nya ögon. I min mening är det en väldigt positiv förändring och jag är väldigt stolt över den! Jag vet att folk som, något så när, delar min uppfattning kan reta gallfeber på "traditionellt hästfolk", om det är nytänkandet eller ifrågasättandet i sig som är så vansinnigt provocerande vet jag dock inte. Värt att poängtera är dock att nytänk kanske inte alltid är lika med bättre, och att vissa traditioner säkert kan värda att hålla lite extra på.

 

Personligen tror jag inte att jag och mitt tankesätt har retat upp speciellt många människor, kanske av den anledningen att jag inte trycker ner mina åsikter i halsen på någon. För mig handlar det inte om att idiotförklara eller döma människor som inte delar min syn på hästarna, jag ser ingen som helst mening med det. Antingen gör de som de gör för att de inte vet att där finns andra (och i min mening, kanske bättre) sätt, eller för att de helt enkelt tycker att deras tillvägagångssätt är det bästa. Man kan inte tvinga någon att förändras, om de inte själva söker förändring. Om de inte söker förändring, är det för att de inte anser sig behöva den. Att ens försöka tvinga någon tror jag bara väcker mer motstånd, oftast av ren principsak. Det man kan göra är att informera, och det tycker jag att denna tjejen gör alldeles ypperligt. Hon publicerar sina åsikter på sin blogg, de som är intresserade av att läsa dem kan gå in där. Är man inte intresserad, då slipper man höra att de ens existerar. 

För att gå tillbaka till ämnet så kan jag berätta att det allra svåraste under denna resan har för min del varit att rannsaka mig själv - på djupet. Det är svårt, det gör ont och det tar emot, men jag har upptäckt att det i längden bygger styrka. Jag skäms över saker jag gjort och hur jag emellanåt har behandlat min bästa vän, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag gjort dessa saker för sista gången. Aldrig mer ska han få ett ryck i munnen, aldrig mer få ett rapp med spö och aldrig mer ska han behöva ta min ilska eller frustration. Aldrig, aldrig mer. 

 

En av de sakerna som gör allra mest ont i mig är att jag ofta, väldigt ofta faktiskt, fick höra vilken fin och ödmjuk ridning jag hade. Att det beteendet jag idag tycker så fruktansvärt illa om, berömdes och såg som något väldigt positivt. Att jag aldrig heller var en av de värsta, miltals ifrån faktiskt, gör också fruktansvärt ont att tänka på. Att jag, som betedde mig illa, var en av de snälla. Värt att påpeka är dock att jag har haft många, många stunder och ridpass som jag inte skäms en sekund över, men det är inte de jag syftar på heller. Jag syftar på de dåliga, de som jag ändå fick ta emot beröm för.

Idag fick Blezter prova på att trava lite för första gången sedan... september, om man bortser från det lilla som varit nödvändigt på veterinärbesöken då alltså. Känns helt galet att det redan gått nästan ett halvår sedan vi gjorde CT'n på honom, å andra sidan så känns det som om det var betydligt längre sedan. Varför saknar man helt en rimlig tidsuppfattning med såna här saker? Känns det inte väldigt ologiskt att hjärnan ska bestämma sig för att det inte alls var länge sedan, fast ändå länge sedan? Fast ändå inte. Fast jo. 

 

Hur som helst så blev det trav idag, vilket han verkligen uppskattade! Jag fegade lite och gick in i ridhuset eftersom jag inte riktigt visste hur han skulle reagera, men han skötte det galant. Det tog någon sekund innan han fattade varför jag helt plötsligt började springa och ville att han skulle hänga på, men sen jäklar! Haha

Stora steg, en böjd nacke och allmänt asball häst hade jag sidanom mig. Han tyckte i alla fall det, och jag får väl nästan hålla med honom. Han är ju faktiskt ganska ball, min häst. Haha

 

I somras provade jag på AR (Akademisk Ridkonst) för första gången någonsin, och det var riktigt intressant! Jag ska vara ärlig och erkänna att jag kanske inte riktigt visste vad jag gjorde hälften av tiden, fastän jag fick tydliga instruktioner så är det inte lätt att snappa upp allting. Tycker dock att det gick riktigt bra ändå, Blezter skötte sig ypperligt som vanligt!
 
Det jag tyckte var ganska fantastiskt är skillnaden dessa 20 min (?) gjorde för Blezters överlinje. Kan även tillägga att vi inte gjorde något avancerat alls, utan gjorde bara det mest grundläggande; framåt-nedåt och ställning i ganascherna. Jag vet att bilderna nedan inte är tagna i exakt samma vinkel eller moment, men de visar ändå vad jag vill påpeka!

 

Idag bjöd Blezter på en ny uppvisning, kort men ack så spännande! Föreställningen inleddes i sann heavy metal-anda, med headbangning och allt, och fortsatte sedan till en blandning av bugg och balett. Önskar jag hade haft med någon som filmat, för han såg verkligen inte klok ut! Haha. Det är tur att han är så snäll som han är, annars hade jag nog vänt och sprungit åt andra hållet. Tack och lov brukar han inte hålla på såhär, tvärt om så får jag väldigt ofta höra hur imponerade folk är över hur otroligt bra han håller sig i skinnet, och jag kan inget annat än hålla med!

 

När han blev lite "jobbig" idag försökte jag jobba med bogen på honom (ska försöka förklara lite mer om det senare), men det visade sig vara en ganska dålig idé. Jag var inte alls så närvarande som jag trodde att jag var och eftersom han inte gärna ville ge med sig i bogen var det bäst att lägga ner igen, för att fortsätta i det läget hade garanterat skapat mer problem än vad det hade löst. Ber om ursäkt om det där mest lät som svamlande, ska som sagt försöka förklara vad jag menar lite senare! :)

 

 

 

Om ni är intresserade av att se vad som följde med hem från årets upplaga Gothenburg Horse Show föreslår jag att ni spanar in filmen nedanför! Det var inte jättemycket saker som packades in i bilen till hemfärden, men behöver man ingenting alls blir det ibland så. Kolla gärna i HD-kvalité, klicka bara på kugghjulet i nedankanten och välj kvalité! :D

 

 

Om någon av er läsare har bloggat om era inköp på GHS/Eurohorse, länka gärna bland kommentarerna -för jag vill se!

Hej!

Har spenderat allra största delen av kvällen i stallet och därefter suttit bänkad framför datorn. Har nämligen spelat in en liten film innehållande shoppingen från GHS, även om det inte var supermycket som följde med hem denna gången vet jag att det brukar vara uppskattat att få se ändå! Imorgon kan ni förhoppningsvis få se den lilla filmen, den ska bara sparas ner och sedan laddas upp på youtube. 

 

 

Det är snart 1,5 år sedan jag slutade blogga, eller åtminstone gick från daglig uppdatering till att uppdatera väldigt sällan. Så tog en paus kanske man ska säga? Haha. Hur som helst är det helt galet att tiden går så fort! Många gånger under den här tiden har jag faktiskt saknat bloggen väldigt mycket, och emellanåt har det varit ganska skönt att inte behöva tänka på den alls. Dock har saknaden tagit över lite väl mycket nu och tanken är därför att kicka gång bloggen så smått igen!