• Erfarenhet är den allra första punkten jag tittar på. Har en tränare inte den erfarenheten och kunskapen jag söker släpper jag fort tanken om denne, för vad är meningen med att träna för någon som inte kan hjälpa mig med det jag behöver, och detta på ett bra sätt? I mitt fall var det inget annat än en tränare med stor erfarenhet av unghästar som fanns på tapeten.
• Tränarens egen hästhantering säger mycket om hur denne kommer be mig behandla min häst under träningarna. Om hen är en person som går väldigt hårt åt sin egen häst vid vägringar eller på något annat vis inte har en filosofi som är i närheten av min har jag svårt att känna mig trygg med vad denne ber mig göra. Även om det känns (och kanske är) helt rätt kommer jag konstant betvivla vad hen säger.
• Pedagogik är även det en sak jag lägger stor vikt vid. Bara för att en ryttare är otroligt duktig på tävlingsbanan gör inte det denne automatiskt till en bra tränare, långt ifrån. Det är en enorm skillnad på att rida själv och att lära ut, det ska gudarna veta. Jag vill ha en tränare som kan förklara ingående vad jag ska göra och framförallt varför, inte bara "hoppa den där linjen". Får jag veta precis varför jag ska göra något är möjligheten stor att jag kan ta till en viss övning för att lösa ett liknande problem på en annan häst.
• Diskussion. Att kunna diskutera med min tränare är otroligt viktigt för mig! Har jag frågor eller funderingar ska jag kunna dela med mig av dessa utan att behöva vara rädd för att bli avsnäst eller att tränaren i fråga tar det personligt. Ska jag vara helt ärlig har jag tappat räkningen över hur många gånger detta har inträffat under mina år i hästvärlden, för det har hänt många gånger!
• Personkemi - behöver jag ens förklara varför detta är viktigt för mig?

Imorgon beger vi oss mot Kågeröd för en P&J, lite nervöst faktiskt! Jag vet inte alls hur han kommer reagera på omgivningarna eller hinderna, speciellt det sistnämnda är jag lite orolig för. Visserligen har Kågeröd en ganska "snäll" hinderpark (om jag minns rätt) men iom att han kan vara rätt tittig så finns risken att han trillar ihop och dör av skräck ändå... Haha. Min specialitet är verkligen att måla upp en bild av precis allt som kan gå fel, måste sluta med det!

Att tänka på till imorgon:
- Lägg upp ett lagom tempo! Undertempo gör honom "slö" och lite tveksam i sprången, övertempo kan göra honom flack och jag får svårt att se distanserna. Lagom är bäst alltså!
- Om vi kommer fel på hinder, gå av stort istället för att krypa nära - han klarar av det bättre.
- Ha honom fram till handen hela tiden och se till att ha ett stadigt stöd i yttertygeln, speciellt i vänstervarvet.
- Visa runt banan "Johan-style" innan start.

Håller jag bara detta i huvudet ska det nog minsann gå bra för oss! :D


foto; Malou Kastman


FÖRRESTEN! Är det någon läsare som ska till Kågeröd och fota imorgon? Har tyvärr inte så mycket hoppbilder så det skulle verkligen vara guld värt! :D

Jag fullkomligt älskar att rida unghästar, det gör jag verkligen, men jag kan ändå inte hjälpa att då och då önska att jag istället satt på en välutbildad läromästare. Att för en gångs skull vara den av oss båda som kan minst, att få sitta på en häst som kan det jag inte kan, att få trixa runt obehindrat på banan. Galoppombyten, öppnor, slutor och kluriga bomövningar - jisses vad jag älskar det!

Praktiken under förra våren var därför en ren dröm för mig. Där fick jag varje dag sitta på allt från nyss inridna treåringar till äldre hästar med resultat upp till S:t Georg i bagaget. Jag utvecklades otroligt mycket under de fyra veckorna och jag kan ibland komma på mig själv med att längta tillbaka, speciellt till en hopphäst som jag ofta trixade runt med. Galoppombyten och förvänd galopp, det var vår grej det!