Har tänkt mycket fram och tillbaka över hur jag ska göra med bloggen, om jag ska fortsätta klottra här eller inte helt enkelt. Har velat väldigt mycket fram och tillbaka under hela sommaren om detta är något jag vill eller inte. Det är inte så att jag kommer satsa på bloggandet och lura mig själv till att tro det kan räknas som något sorts jobb, för jag ser inte det som ett riktigt jobb. Inte om man är hästbloggare, och knappt annars heller. Även om ett par hundra unika besökare trillar in här varje dag, vilket är betydligt mer och mindre än vad andra har, så är bloggen knappast någonting jag kommer se om min stora framtidsplan och det är inte något som jag kommer försörja mig på direkt.

 

Dagar som denna, med skinande sol och klarblå himmel, känns allting roligt. Även om nacken krånglar och jag fortfarande inte har fått tillbaka min vanliga rörelseförmåga än, så känns det bra. Idag, just nu, känns livet ganska bra. Då är jag motiverad till att blogga, för dagar som denna kan jag skriva precis vad jag känner utan att behöva tänka mig för och utan att behöva fundera över vad jag faktiskt vill dela med mig av. För det ska ni veta, jag berättar långt ifrån allt här. Väldigt långt ifrån faktiskt. Som sagt, detta är en fin dag.

 

Sen har vi de där dagarna när det hänger ett stort regnmoln ovaför mitt huvud. De dagarna då jag av olika anledningar har saker att bekymra mig om, saker som jag varken vill eller kanske kan ta här. Det är sällan jag behöver prata om sånt och skulle jag av någon anledning behöva det, så är inte detta stället att göra det helt enkelt. Dessa dagar är det verkligen svårt att få fram någonting läsvärt och det tar ofta emot att ens logga in på bloggen.

 

Att blogga har utan tvekan gett mig mycket, och innerst inne tycker jag väldigt mycket om det. Det allra bästa är att kunna titta tillbaka i arkivet och se utvecklingen jag och Blezter gjort tillsammans, för det är sånt som är lätt att glömma bort när man ser både sig själv och hästen varje dag. Jag har även fått kontakt med många härliga människor genom bloggen, sådana som jag förmodligen aldrig pratat med annars.

 

Jag fortsätter att fundera över hur jag ska göra, om det helt enkelt är värt tiden som läggs ner.