A change of heart

2014-03-07 @ 09:00:00
Under det senaste halvåret har mitt tankesätt kring hästarna förändrats en hel del och eftersom jag inte bloggat under denna tiden är det säkert ingenting ni märkt av alls. Men mycket av det jag innan såg som rätt och självklart har nu satts i ett helt annat ljus, och hästvärlden som sådan ser jag med helt nya ögon. I min mening är det en väldigt positiv förändring och jag är väldigt stolt över den! Jag vet att folk som, något så när, delar min uppfattning kan reta gallfeber på "traditionellt hästfolk", om det är nytänkandet eller ifrågasättandet i sig som är så vansinnigt provocerande vet jag dock inte. Värt att poängtera är dock att nytänk kanske inte alltid är lika med bättre, och att vissa traditioner säkert kan värda att hålla lite extra på.
 
Personligen tror jag inte att jag och mitt tankesätt har retat upp speciellt många människor, kanske av den anledningen att jag inte trycker ner mina åsikter i halsen på någon. För mig handlar det inte om att idiotförklara eller döma människor som inte delar min syn på hästarna, jag ser ingen som helst mening med det. Antingen gör de som de gör för att de inte vet att där finns andra (och i min mening, kanske bättre) sätt, eller för att de helt enkelt tycker att deras tillvägagångssätt är det bästa. Man kan inte tvinga någon att förändras, om de inte själva söker förändring. Om de inte söker förändring, är det för att de inte anser sig behöva den. Att ens försöka tvinga någon tror jag bara väcker mer motstånd, oftast av ren principsak. Det man kan göra är att informera, och det tycker jag att denna tjejen gör alldeles ypperligt. Hon publicerar sina åsikter på sin blogg, de som är intresserade av att läsa dem kan gå in där. Är man inte intresserad, då slipper man höra att de ens existerar. 
 
 
För att gå tillbaka till ämnet så kan jag berätta att det allra svåraste under denna resan har för min del varit att rannsaka mig själv - på djupet. Det är svårt, det gör ont och det tar emot, men jag har upptäckt att det i längden bygger styrka. Jag skäms över saker jag gjort och hur jag emellanåt har behandlat min bästa vän, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag gjort dessa saker för sista gången. Aldrig mer ska han få ett ryck i munnen, aldrig mer få ett rapp med spö och aldrig mer ska han behöva ta min ilska eller frustration. Aldrig, aldrig mer. 
 
En av de sakerna som gör allra mest ont i mig är att jag ofta, väldigt ofta faktiskt, fick höra vilken fin och ödmjuk ridning jag hade. Att det beteendet jag idag tycker så fruktansvärt illa om, berömdes och såg som något väldigt positivt. Att jag aldrig heller var en av de värsta, miltals ifrån faktiskt, gör också fruktansvärt ont att tänka på. Att jag, som betedde mig illa, var en av de snälla. Värt att påpeka är dock att jag har haft många, många stunder och ridpass som jag inte skäms en sekund över, men det är inte de jag syftar på heller. Jag syftar på de dåliga, de som jag ändå fick ta emot beröm för.
 
Att skriva detta inlägget har varit svårt, och att publicera det är ännu svårare. Om jag kommer publicera det eller inte, det vet jag inte. För det är skrämmande, åtminstone för mig. Jag är rädd att de som läser inlägget ska döma mig så som jag dömmer mitt forna jag, och det vill jag inte. För någon annan är detta inlägget kanske inte en stor grej, men för mig är det. Om ni läser detta, så tog jag mod till mig att publicera det. Om inte, kanske jag vågar göra det i framtiden.
 
Jag har mycket kvar att lära, men jag vet att jag är på rätt väg. Och det, det känns väldigt stort.
 

Framtidsplanering

2013-01-22 @ 11:41:43
Både idag och igår har jag försökt att planera lite inför framtiden, och jag kan för första gången på väldigt länge säga att jag känner mig pepp på det som komma skall. Innan studenten kände jag mig smått panikslagen över vad fasen jag egentligen skulle göra av mitt liv, jag visste verkligen ingenting, och den känslan har hängt kvar väldigt länge. Om vi nu ska vara helt ärliga så kände jag mig så jäkla värdelös efter studenten, för alla de år jag spenderat i skolan betydde väldigt lite ute i det riktiga livet, om ens något alls.
 
Jag har funderat på vad jag egentligen vill göra under ett bra tag och känner mig väldigt säker på detta, nu gäller det bara att sparka mig själv tillräckligt hårt och se till att jag vågar. Jag måste våga ge mig ut, tro på mina egna förmågor och helt enkelt bara sluta vara så himla rädd. För ja, jag är rädd. Jag är fullkomligt skräckslagen av tanken på att sätta fötterna på oprövad mark, men det känns som att det börjar bli dags nu. Utan att behöva göra en direkt hänvisning till det där irriterande ordet folk säger innan de gör fullkomligt livsfarliga och idiotiska saker, så lever man faktiskt bara en gång.
 
Utan att avslöja allt för mycket kan jag säga såhär: om allt går som jag vill att det ska så kommer jag och Blezter ha lämnat Sverige innan årets slut! :D
 

Jag saknar dig

2012-12-01 @ 17:28:00

- en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig

Min drömhäst

2012-11-30 @ 12:43:00
När Paulina tidigare idag frågade sina läsare hur deras drömhäst ser ut, var Blezter den enda jag kunde se framför mig. Jag kunde inte föreställa mig någon annan än honom, fastän han i denna stund står där i boxen med sina bandage, den lurviga pälsen och runda magen.
 
Egentligen låter det hur dumt som helst, även i mina öron, men det är så jag känner. Han har kanske inte den ultimata kroppsbyggnaden, inte den där oändligt stora gången eller ett scope som får åskådarna att tappa andan - men han har världens största hjärta. Hjärtat som svämmar över av oändlig kärlek, tillgivenhet och livsglädje.
 
foto; Isabell Premfors
 
Återigen sitter jag här med en känsla jag inte vill annat än sätta ord på, men inte klarar av. Det finns de känslor här i världen där orden omöjligtvis räcker till för att beskriva, och här är en sådan. Hur jag än försöker är jag säker på att jag inte kan få någon att förstå hur djupt detta går, hur älskad denna varelse är.
 
 

Funderingar om bloggen

2012-10-11 @ 19:00:00
Har tänkt mycket fram och tillbaka över hur jag ska göra med bloggen, om jag ska fortsätta klottra här eller inte helt enkelt. Har velat väldigt mycket fram och tillbaka under hela sommaren om detta är något jag vill eller inte. Det är inte så att jag kommer satsa på bloggandet och lura mig själv till att tro det kan räknas som något sorts jobb, för jag ser inte det som ett riktigt jobb. Inte om man är hästbloggare, och knappt annars heller. Även om ett par hundra unika besökare trillar in här varje dag, vilket är betydligt mer och mindre än vad andra har, så är bloggen knappast någonting jag kommer se om min stora framtidsplan och det är inte något som jag kommer försörja mig på direkt.
 
Dagar som denna, med skinande sol och klarblå himmel, känns allting roligt. Även om nacken krånglar och jag fortfarande inte har fått tillbaka min vanliga rörelseförmåga än, så känns det bra. Idag, just nu, känns livet ganska bra. Då är jag motiverad till att blogga, för dagar som denna kan jag skriva precis vad jag känner utan att behöva tänka mig för och utan att behöva fundera över vad jag faktiskt vill dela med mig av. För det ska ni veta, jag berättar långt ifrån allt här. Väldigt långt ifrån faktiskt. Som sagt, detta är en fin dag.
 
Sen har vi de där dagarna när det hänger ett stort regnmoln ovaför mitt huvud. De dagarna då jag av olika anledningar har saker att bekymra mig om, saker som jag varken vill eller kanske kan ta här. Det är sällan jag behöver prata om sånt och skulle jag av någon anledning behöva det, så är inte detta stället att göra det helt enkelt. Dessa dagar är det verkligen svårt att få fram någonting läsvärt och det tar ofta emot att ens logga in på bloggen.
 
Att blogga har utan tvekan gett mig mycket, och innerst inne tycker jag väldigt mycket om det. Det allra bästa är att kunna titta tillbaka i arkivet och se utvecklingen jag och Blezter gjort tillsammans, för det är sånt som är lätt att glömma bort när man ser både sig själv och hästen varje dag. Jag har även fått kontakt med många härliga människor genom bloggen, sådana som jag förmodligen aldrig pratat med annars.
 
Jag fortsätter att fundera över hur jag ska göra, om det helt enkelt är värt tiden som läggs ner.
 
 
 

En anledning att sakna skolan

2012-10-05 @ 09:00:00
Nackdelen med att inte längre gå på ett ridgymnasium är att möjligheterna till att rida många olika sorters hästar minskas rätt rejält, förutsatt att man inte har ett arbete som innebär en massa ridning förståss. Jag red visserligen väldigt sällan i skolan då min linje egentligen inte innefattade just ridning men möjligheten gavs alltid, och det kan jag ibland sakna. Jag rider inte på jobbet, såklart, men får däremot hantera många olika sorters hästar och ofta i trängda eller jobbiga situationer. Det ger mycket det med, men ridningen påverkar det inte. Haha
 
Under min andra APU-period (praktik) lärde jag mig fruktansvärt mycket och utvecklades flera nivåer i min ridning. Även om ridning inte ingår i kraven för en APU-värd satt jag i snitt på 4-5 hästar om dagen, ibland fler. Jag spenderade då drygt 4 veckor hos Birgitta Kjellin där jag fick rida allt från busiga treåringar till svårklasshästar som kunde allt och lite till - men aldrig gratis. Jag fick kämpa, rida för allt jag var värd och verkligen vända ut och in på mig, själv men jisses vad det lönade sig! Utvecklingen, motivationen och lyckan var nära på total. Jag fick verkligen ut något av varje sekund jag spenderade på de hästryggarna, trots att det var otroligt slitigt emellanåt, och det saknar jag. Det är så fruktansvärt givande att sitta på många olika hästar, gärna flera om dagen och under åtminstone ett par veckor.
 
Vi får se hur livet utvecklar sig, kanske kommer jag i framtiden att kunna jobba med detta? Jag har mina funderingar och så fort jag är helt säker på att detta är vad jag vill, då blir det slag i saken!
 
Fina, fina L Canelly! En f.d skolhäst som verkligen passade mig som handen i handsken.

Bästa tävlingsplatsen - för åskådare

2012-10-04 @ 09:00:00
Som åskådare eller hästskötare kan man få stå ut med mycket under en tävlingsdag, främst vad gäller vädret. Tyvärr är just vädret ingenting som tävlingsarrangörerna kan rå för eller påverka, däremot kan de ha en välplanerad anläggning som underlättar för fotfolken under de långa dagarna.
 
Inomhus
Det finns ett ställe i Skåne som med hästlängder tar hem titeln för "Bästa tävlingsplats - för åskådare", nämligen Helsingborg. Uppvärmda ridhus, läktarplatser på tre av fyra sidor, snabba ombyggnader, nära till fräscha toaletter, möjlighet att se framridning/framhoppning inifrån värmen och en kiosk med bra utbud - vad mer kan man som åskådare önska? När det hålls större tävlingar brukar även resturangen på andra våningen vara i full gång och montrar fulla med hästsaker slås upp på läktarna.
 
Bildkälla
 
 
Utomhus
Det krävdes en del funderande för att komma fram till den bästa tävlingsplatsen under utesäsongen, men till slut kom jag fram till att jag måste vara patriotisk och säga Åstorp. Stor och välplanerad anläggning, möjlighet att se ritterna från tre av fyra sidor, vackra omgivningar, bra mat och allt som oftast fantastiskt fint väder! Det sistnämda vet jag dock inte riktigt om jag kan ge klubben beröm för... Haha
 
Finns inte en chans i världen att fånga hela Åstorps bana på en och samma bild, därför får den ovan representera anläggningens atmosfär.



Ponnyhack i hoppningen?

2012-10-02 @ 13:10:00
Funderar på att prova hoppa Blezter på hack någon gång, han går ju väldigt bra på det i det "vanliga" arbetet så det finns möjlighet att han hoppar bra på det också. Tänkte i så fall prova detta hemma så jag kan springa in och byta bett om det inte fungerar, tycker jag det känns okej drar jag på det under en träning och hör om Johan tycker han ser bättre eller sämre ut på det.
 
Fördelen med att rida honom på ponnyhack är att han inte kryllar ihop sig lika lätt, nackdelen är att han gärna sänker halsen. Å andra sidan kanske inte det gör så mycket, så länge han har nosen framme..? Äh, vi får se vad han säger om det helt enkelt.
 
Om det fungerar bra måste jag skaffa fram ett par sidostycken i storlek ponny/cob för att kunna använda hacket på the Difference'et, som det är nu har jag bara ett par svarta i cob. Funkar att ha hemma men jag vill inte gärna åka ut och tävla i det om jag kan slippa, haha! När vi änd är inne på det så hade jag gärna haft ett mörkbrunt hack, men det får vänta.
 

Dressyr dressyr dressyr

2012-09-27 @ 15:00:00
Har suttit och kollat lite efter dressyrtävlingar som ligger om ett par månader, men jag kan inte påstå att jag hittade mycket. Jag vill helst inte starta innan december och då är finns det inte mer än två tävlingar kvar. Båda tävlingsplatserna ligger en bra bit bort och den ena är jag inte helt förtjust i, den andra har jag inte ens varit på. Med andra ord känns det inte aktuellt med någon dressyrtävling för oss i år inte, vilket är lite synd.
 
Sitter inne på världens dressyrsug och om jag bara kunnat hitta en tränare jag verkligen vill träna för (för att förtydliga till dess yttersta grad: menar enbart i dressyren då, hoppningen har jag redan en grym en) så tror jag att jag och Blezter hade kunnat bli rikigt snygga inne på dressyrbanan!
 
Som det ser ut nu finns där inga bra tävlingar förrän i mars, så vi har ordentligt med tid på oss!
 

Klippa klippa häst!

2012-09-14 @ 13:00:00
Imorgon hade jag faktiskt tänkt att klippa Blezter för första gången någonsin! Anledningarna till att det inte blivit av tidigare år är att det helt enkelt inte varit lönt. I vintras stod han skadad och vintern mellan hans tredje och fjärde levnadsår gick han mycket lätt och reds aldrig svettig, alltså inte nödvändigt med klippning något av årna. När han var föl/åring/tvååring fanns det absolut ingen anledning att klippa heller haha
 
Ska bli riktigt skönt att slippa hans vinterpäls i år, för jag kan lova er - hans pälssättning är inte att leka med. Just när det gäller hans vinterpäls så slår inte fullblodet i honom igenom alls, mer så att jag börjar misstänka att han är släkt med en grizzlybjörn eller något liknande. Helt sanslöst vilken päls han kan sätta!
 
Bild från februari i år med de nyvunna Jacson-täcket
 
Imorgon hade jag tänkt klippa kroppen, halva huvudet och benen. Vid nästa klippning tar jag ev hela huvudet och öronen med, beroende på hur mycket päls han hunnit sätta och hur han reagerar på saxen. Ger mig inte på huvudet om han är väldigt orolig, men det tror jag faktiskt inte att han kommer vara.
 
Frågan om jag ska lämna en fläck på ryggen eller inte återstår dock...

Nova-bett

2012-09-12 @ 13:00:00
Blezter har tre bett han går bra på, så jag försöker variera mellan dessa så ofta som möjligt. Grundtanken är att jag ska rida med varje bett i ungefär två dagar och sedan gå vidare till nästa, men på senare tid har det inte riktigt blivit så. Han har nästan bara gått på det raka då han går så himla bra på det och ponnyhacket har åkt på om vi ska ut i skogen och skritta eller liknande. Det tredelade med fasta ringar har med andra ord fått vila ett tag. För variationens skull borde jag slänga in det betydligt oftare, men vi båda tycker så mycket om det raka... Haha, dagens i-landsproblem!
 
För att komma till saken: eftersom det är svårt att rida med hacket när jag har mitt the Difference så används det sällan, och jag har funderat på om det skulle kunna finnas något annat jag kan prova på honom och kom då att tänka på Nova-bettet. Problemet ligger dock i att jag inte riktigt fått grepp om hur det ligger i munnen och om det generellt sett passar starka eller känsliga hästar bäst. Har hört talas om att både starka och känsliga som går bra på det, så det är lite svårt att få grepp om..?
 
Det är snart dags för Blezters årliga tandkoll så jag tänkte prata med Nina om detta då, höra vad hon tycker helt enkelt. Men, har ni några erfarenheter av just Novabettet?
 
 

Bildkälla

Hopprädsla

2012-09-02 @ 16:12:44
Jag har under många år försökt fundera ut hur min hopprädsla fungerar, vad som egentligen gav den näring att blomma upp gång på gång och varför den till stor del försvann som den gjorde. Rädslan uppkom redan när jag var runt 8 år och skulle hoppa för första gången. Minnesbilderna kring händelsen är svaga och hackiga men jag minns att jag styrde dåligt mot hindert och att ponnyn då tog chansen att hoppa det betydligt högre hindret som stod sidanom. Varför han tog det högre förstår jag verkligen inte. I språnget lägger han in ett bocksprång, jag flyger som en vante och landar på huvudet. I nästa sekund ligger jag inne på akuten.
 
Därefter var jag fruktansvärt hopprädd och det hände flertalet gånger att jag var så rädd inför hinder att jag skakade. Jag är säker att man såg på mig att jag var rädd, men samtidigt tror jag inte att jag ens visade en tiondel av det jag kände.


Mina frågetecken ligger inte kring varför min hopprädsla kom (för det säger väl sig själv) utan mer varför den till mycket stora delar försvann. Det var min fantastiska Daffan, min underbart fina vän, som hjälpte mig, men hur det gick till förstår jag inte. Ingen annan har gett mig så många blåmärken eller så mycket grus innanför kläderna. Inte heller har någon annan slängt av mig så rejält att jag knäckt bommar på mitten eller dragit upp så stora och svidande skrapsår lite var stans på kroppen. Ändå var det först med henne, min underbart galna ponny, som jag kände mig trygg. Utan problem gav vi oss ut barbacka i skogen, endast iförda grimma och grimskaft, och hoppade över både stock och sten. Samtidigt kunde jag ha svårt att hoppa en oxer på 50 cm med en av de snällaste storhästarna på stället. Hur går det ihop egentligen?

Den enda anledningen jag kan komma på är att jag älskade henne över allt annat, och därför valde att lita blint på min fina vän. För inte kunde jag väl låta bli att lita på den jag älskade mest på denna jord?
 
 

Nästa tävling

2012-08-31 @ 09:00:00
I år har det tyvärr blivit väldigt få tävlingar för mig och Blezter. Det är snart september och vi har hunnit med två starter. TVÅ stycken. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt att vårt tävlingsår skulle se ut måste jag säga, men allt som hände i höstas och vintras ställde verkligen till det för oss. Även om det finns sju tävlingar kvar som eventuellt kan funka för oss känns det som om året alldeles strax är slut. Vips, så var 2012 borta. Hur tråkigt det än är så finns det inte mycket att göra åt saken.
 
Nästa tävling ligger inplanerad om drygt en vecka, då i Ödåkra. Därefter blir det riktigt svårt att få ihop det med vettiga tävlingar måste jag säga. Antingen ligger tävlingsplatserna långt bort (1,5 timme si så där), har en mindre bra anläggning eller helt enkelt fel klasser.
 
Fick under onsdagens träning påpekat att jag tävlar alldeles för lite och att det inte blir någon riktig rutin i det då, vilket jag måste hålla med om. Fick som läxa till nästa gång att lägga upp en ordentlig tävlingsplanering och visa Johan, gärna två starter/månad och helgerna efter varandra. Ska se vad jag kan leta fram, men just nu ser det lite halvmörkt ut.
 

Been missing it like crazy

2012-08-30 @ 13:00:00
Någon dag ska jag minsann åka tillbaka till Penshurst, för jäklar vilken upplevelse det var! Vackra omgivningar och en folkfest utan dess like. Omöjligt att göra stämningen som fanns på plats rättvisa i ord, helt enkelt något som måste uppelvas för att förstås. Fantastiskt!
 
Point to point at Penshurst, March - 11

Tömkörning

2012-08-30 @ 09:00:00
Har länge tänkt att jag borde lära mig att tömköra, dels för variationens skull men även då det kanske kan hjälpa Blezter att bli lite mindre bakskygg när han blir spänd. På senare tid har jag visserligen knappt märkt av han bakskygghet, men det kan vara bra träning ändå. Tycker det är så otroligt tråkigt att longera, så ska det bli något arbete från marken får det minsann bli tömkörning.
 
Det stora problemet ligger dock i att jag absolut inte kan tömköra. Visst, jag kan lotsa runt hästen i tömmarna, men ungefär där tar det stopp. Jag har pratat med Johan tidigare och han erbjöd sig att hjälpa mig lite med detta så det får väl bli att ta en snabbkurs hos honom, läsa så mycket jag kan och sen prova mig fram. Måste erkänna att det hela känns lite konstigt då jag i vanliga fall (oftast) är stensäker på det jag gör, men här har jag verkligen ingen aning. Blir helt enkelt till att lära mig och sen se om det kan vara något för mig och Blezter!
 
Bildkälla

Bangång

2012-08-19 @ 13:00:00
När jag åker ut som fotograf på hopptävlingar blir det ofta en hel del dötid mellan klasserna, framförallt under ponnytävlingarna. Mig gör det inte så väldigt mycket, för ofta kan bangången faktiskt vara roligare än själva tävlingen att kolla på. Måste därmot erkänna att den trygga läktarplatsen är myckte uppskattad när banan börjar krylla av skällande hundar, stressade föräldrar och förvirrade barn.
 
Förutom att underhållningsnivån kan vara ganska hög emellanåt finns där mycket kunskap att hämta, en del mer värdefull än annan. Är väldigt intressant att försöka lyssna på hur ryttarna och deras eventuella tränare planerar de kommande ritterna, framförallt när hinderna blir högre och svängarna svårare. Det kan vara svårt (eller snarare omöjligt) att höra vad en och samma ryttare säger under hela bangången men jag tycker nästan det är mer givande att slå sig ner vid någon av banan svårigheter och helt enkelt lyssna hur ryttarna tänker ta sig ann utmaningen. Har jag sen tur känner jag både igen ryttarna när de kommer in på banan och hur de tänkte rida, tyvärr lyckas jag sällan kombinera dessa två saker. Haha
 
Hur som helst, bangången kan vara oerhört intressant att se! Likaså framhoppning/framridning på de större tävlingarna.
 
Julahoppningarna på ÅPK 2011

Fodringsrutiner

2012-08-19 @ 09:00:00
Som det mesta här i hästvärlden går åsikterna kring foder och antal fodertillfällen isär något väldigt. Egentligen är det hela inget annat än en fråga om tid och resurser. I mindre eller privatskötta stall kanske hästarna inte kan fodras oftare än 2 gånger om dagen då deras ägare jobbar, medans man i större stall ibland har anställda som kan se till att hästarna fodras betydligt oftare.
 
Även om hästen är byggd för att äta omkring 20 h/dygn betvivlar jag att de hästar som fodras vid färre tillfällen per dag får några bestående men - förutsatt att de verkligen ges rätt foder såklart. För lite grovfoder med allt för många timmar emellan ger ofta en väldigt ledsen hästmage, precis som att överfodring ger en mindre glad häst. Lagom är bäst helt enkelt!
 
Hos "oss" fodras hästarna 3 ggr/dag och går på gräs året om. Tycker det fungerar väldigt bra för Blezter, även om det inte hade varit något fel i att få ytterliggare en fodring. Nu är det varken möjligt eller egentligen nödvändigt, men fel hade det inte varit. Vi som har egna hagar har även möjlighet att sätta upp en hösäck i hagarna under höst/vinter/vår då där inte är så mycket gräs, super! Hästarna står dessutom på halm, så deras tuggbehov fylls utan problem.
 
Hur fodras era hästar, och varför? :)
 

Vattenkoppsproblem

2012-08-18 @ 10:00:00
Som ni säkert förstått har Blezter flyttat till en ny box, och denna gången till en helt annan del av stallet. Den nya är både lite större och ljusare än den förra, plus att han har två öppningsbara fönster han kan stå och kolla ut igenom. Står dessutom precis vid en dörr, så luft kommer det inte bli något problem att fixa i alla fall haha!
 
Boxen har även en vattenkopp, men eftersom jag inte riktigt litade på att han skulle dricka ur den köpte jag en balja att ha vatten i. Tycker bra mycket bättre om att ha vattnet i spann/balja så man kan se hur mycket de dricker, så även om jag vetat att han förstått sig på vattenkoppen hade jag skaffat en balja ändå.
 
Tyvärr har han inte riktigt greppat hur den fungerar. Jag trycker upp vatten till honom och när jag kommer nästa dag är det slut och vattenkoppen tom. Han är inte det minsta rädd för pysandet, det har jag kollat, däremot kan problemet ligga i att han är så pass försiktig och "känslig" i mulen och därför inte vill trycka. Tur att han har baljan i alla fall, även om han var lite rädd för den till en början ;)
 
Är det någon annan som har ett liknande "problem"?
 

Svettersättare

2012-08-17 @ 09:00:00
Under Falsterbo Horse Show delade de olika foderleverantörerna ut massvis med prover på både det ena och det andra, alla med mer spektakulära tillsatser än sina föregångare. Min uppfattning var att desto konstigare namn på tillsatserna, desto dyrare var fodret. Minst sagt så skulle allt vara så jäkla märkvärdigt det bara gick, och detta från majoriteten av leverantörerna. Kanske är det så att man använder ungefär samma system när man registrerar ett varumärke som radannonser, att man betalar per bokstav? I så fall kan jag verkligen förstå varför priserna låg där de gjorde. Haha
 
Jag tycker i alla fall att KRAFFT gjorde en väldigt rolig grej av det hela då de valde att sälja/dela ut "svettersättare" till de förbipasserande. Som ni ser på flaskan var det inget annat än vanligt vatten (H2O), men jag måste ge KRAFFT tummen upp för deras uppfinneserikhet! Viktigt att ha tillräckligt mycket självdistans att man kan skämta såhär, både om sig själv och branschen i helhet. Kan även tillägga att det var väldigt gott vatten ^^,
 
 

Dålig kvalité, eller dålig skötsel?

2012-08-15 @ 13:00:00
 
Kvalité, både vad gäller läder och annat, är något som jag upplever diskuteras mycket på bloggar. Billigare produkter får ofta ta emot hårda smällar från skribenterna medans de dyrare höjs till skyarna för sin oslagbara hållbarhet. Frågan är om de dyrare saker verkligen är så mycket mycket bättre, eller om de helt enkelt sköts på ett helt annat sätt? Kanske är det även så att det sitter i huvudet på oss att dyrare är bättre?
 
När man köper ett träns, schabrak eller ett par benskydd att ha som "slit och släng" bryr man sig sällan om att ta vidare bra hand om dessa. De får utstå väder och vind följt av minimal skötsel. De går (av förklarliga skäl) i sönder efter ett kort tag och hamnar inom kategorin för "billigt skit". Jag ska erkänna att jag själv haft en del såna saker förr, främst schabrak som fått utstå både det ena och det andra. Visserligen var många av den billigare varianten men jag är säker på att de hållit betydligt bättre om jag bara skött dem rätt.
 
Mina läderprodukter har jag däremot alltid varit väldigt noga med, och det äldsta av mina nuvarande träns köpte jag vid 11 års ålder - alltså för hela 8 år sedan. Detta träns var av den billigare varianten (tror jag gav runt 100-lappen för det, ink tyglar) och det har alltså hållit i 8 år, tack vare att jag tagit hand om det. Självklart märker jag skillnad mellan Dyon och dessa "märkeslösa" billighetsträns, det kan jag inte förneka, men så stor skillnad är det trots allt inte. Missförstå mig inte, jag älskar verkligen mitt the Difference, men det är tveksamt att man verkligen får mycket mer kvalité för de tusenlapparna.
 
Rent krasst räknat så måste mitt Dyon the Difference hålla i 280 år till för att vara lika prisvärt som det jag köpte för 8 år sedan, förutsatt att det billiga tränsets liv tagit slut nu. Desto äldre det blir, desto längre måste Dyon hänga med. Tror ni det håller? Haha
 
Efter varje ridpass torkar jag av lädert med Stübbens Glycerintvål, absolut bäst om ni frågar mig. Emellanåt kommer det även lite läderfett, dock föredrar jag att enbart torka över med glycerintvål.

Tidigare inlägg
RSS 2.0