Igår var han dock ännu vildare, och skrämde verkligen livet ur mig. Efter nästan 20 minuters skritt nere på gräsbanan, med väldigt få busförsök, reste han sig och jag lyckades på något sätt tappa greppet om grimskaftet. Vet inte riktigt hur det gick till, för han slet verkligen inte i det och jag hade full koll på vad han gjorde. I alla fall så blev det som så att han smällde till sig själv med det det hängande grimskaftet och blev lite rädd, började skutta och bocka som en galning och satte sedan av i full galopp med lite bocksprång här och var. Han såg väldigt lycklig ut och hade det inte varit för att han var lös med grimskaftet slängandes mellan benen och ett ben som verkligen inte får belastas på det sättet så hade jag faktiskt känt mig lite glad. Är glad över att han stannade och väntade på mig 50 (?) m bort så jag kunde ta honom, vill inte ens tänka på hur det hade kunnat gå annars... Älskade, dumma bajshäst!

Än har jag inte hoppat upp på honom, och planerar att vänta runt 1-2 veckor till innan det sker. Är lite nojig med att inte vilja belasta benet mer än nödvändigt, fastän veterinären har gav oss klartecken för snart tre veckor sedan. Sen är det väl en liten del av min självbevarelsedrift som ryckte in också haha!