Som ni vet tillbringar jag många timmar om året ute på tävlingsplatser, antingen som ryttare eller fotograf, och något som slagit mig (framförallt på senare tid) är snacket som går över läktaren.
Värst skulle jag säga att det är på ponnytävlingar och det är sällan barn som pratar illa om andra, utan det är sorgligt nog de vuxna som kräker ur sig fruktansvärt elaka kommentarer om ryttarna.

Det jag inte förstår är hur en förälder ens har mage att kläcka ur sig alla dessa saker om någon annans barn, eller om någon människa över huvud taget. Jag tror inte att de bara skulle låta det passera om det var deras egna barn det pratades om, och om de gör det - vad är de egentligen för föräldrar?

Att ge sig på ett barn tycker jag är lågt, utan tvekan, men att dessutom göra det bakom ryggen? Vad är dessa för olyckliga stackare till människor? Det är bara osäkra och fega människor som inte kan hävda sig på annat sätt än att trycka ner andra.