I förrgår fick Karin hem en fruktansvärt fin ring i guld med sin ponnys tagel inflätat, som ett minne av sin förlorade vän.

Daffans bortgång kom så plötsligt för mig och mitt i chocken hade jag inte en tanke på att ta något tagel från henne, däremot har jag sedan många år tillbaka en bit sparad och även om det kanske inte räcker till att göra något liknande, känns det skönt att ha den kvar.

Vad jag har kvar, som en symbol av henne, är silverhjärtat med hennes namn inristat. Detta hjärta tog månader att göra för mig, men jag var så otroligt stolt över det. Att tillverka ett hjärta i silver med min bästa väns namn inristat, det var det finaste den 13-åriga jag kunde framställa.


Som ni ser på bilden, är det mycket välanvändt...