Något som jag kan bli riktigt arg på, är när folk antyder att jag har det lätt för att jag har en "snäll" häst. Precis som om jag inte har fått kämpa och aldrig haft motgångar?

Jag har haft honom sedan dag ett och gjort allt arbete med honom. Han har knappast uppfostrat sig själv och har inte helt av egen förmåga kommit på vad som är okej att göra och vad som inte är det.
Jag har inte gått den enkla vägen och det är jag idag jäkligt glad för! Jag har lärt mig så otroligt mycket av allt detta. Jag har inte köpt mig en färdig häst som jag kan åka snålskjuts på, utan jag köpte ett hingstföl - som förstahäst. Jag har hela tiden provat mig fram, gått på mina tidigare erfarenheter (som inom unghäst inte var så stora) och helt enkelt lyssnat på mig själv och framförallt honom. Så fort jag har lyssnat på någon annan (gör si, gör inte så) har jag blivit osäker, Blezter har känt av det och det har helt enkelt inte fungerat. Jag har format den hästen jag vill ha, utan att ta bort den han är.

Som många andra så har jag stött på problem, vissa större och vissa mindre. Men saken är den att jag fått kämpa mig igenom dem och det har inte alltid varit den dans på rosor som många verkar tro. Allt har inte flutit på perfekt, jag har tabbat mig och han har inte alltid varit en ängel. Vi har också haft det jobbigt.

Allt är inte så jävla lätt som ni verkar tro och jag börjar bli ordentligt trött på det nu.