Jag tror att vi är påväg ner i en liten svacka, och jag försöker verkligen tänka ut hur jag ska stoppa det. Att vända i en svacka är inte lätt, näst intill omöjligt, men att stoppa den innan vi kommer alltför djupt borde gå..?
Jag vet verkligen inte vad som händer men gårdagens ridpass var ungefär som i förrgår. Skritten och traven kändes jättebra men så fort vi gick över till galoppen fungerade ingenting, det gick bara utför. Om det bara är en svacka eller om det är något som är fel, det är det som är det svåra att avgöra. Jag tror att det är en svacka, är ganska säker faktiskt, men har ändå en röst i bakhuvudet som säger "tänk om du har fel?". Ja tänk om jag har det?



Om man tar hand om någon sedan den dag de föds skapas ett speciellt band som kanske inte många andra kan förstå sig på. Jag känner min häst, men min magkänsla sviker mig. Jag lever med min magkänsla, och den är aldrig fel, men när den helt plötsligt försvinner? Vad händer när jag inte känner något alls i detta? Är det något fel eller är det bara en svacka? Är det hos mig som problemet ligger, eller är det kanske hos honom? Eller oss? Jag vet helt enkelt inte.
Det är det som är så jobbigt - att jag inte vet. Jag är den som alltid vill och har svar på allt, ingenting går åt slumpen. Allting har ett svar och en förklaring, men när jag inte kan hitta den?

Jag gör nog för stor grej av det hela.