Helt ärligt kan jag inte säga att jag har någon bästa vän, just bästa vänner-materialet är något som kommer i väldigt begränsad upplaga och eftersom jag inte litar på folk i första taget tar det väldigt lång tid. Jag har haft två allra bästa vänner i mitt liv men idag har jag tyvärr inte någon vidare kontakt med någon av dem...

Lovisa och jag träffades redan på dagis och var näst intill oskiljaktiga i 8 år, med ett litet uppehåll. Jag vet inte hur mycket galet vi har gjort tillsammans, vi hade alltid så roligt! Hon var (och är antar jag) otroligt snäll, generös, ödmjuk och rolig. Jag saknar de tiderna, vad hände liksom? Vi tappade kontakten när jag bytade skola men återfick en liten del av den i våras (?) när hon la till mig på facebook, så glad jag blev! Jag hade letat lite efter henne någon gång då och då men eftersom hon bytt efternamn (och flyttat) lyckades jag aldrig hitta henne. En vän jag inte glömmer i första taget!



Den andra som funnits för mig är Daffan, som jag förlorade för gott i april i år då hon hastigt fick vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Det var otroligt jobbigt att förlora en så nära vän att jag inte har ord att förklara det med.
Anledningen till att hon var min bästa vän var den att hon var så unik, fantastisk helt enkelt. Jag önskar att jag hade orden att beskriva henne, men det finns inga som är fina nog.