Jag börjar känna mig riktigt hoppfull angående Blezters ben, innan var det ärligt talat ganska så mörkt för mig på den delen. Ända sedan han kom hem från djursjukhuset har han varit så glad, fyllt mig med en massa positiv energi på något sätt. Jag ser ljuset i tunneln och jag hoppas verkligen att den inte ska slutas mitt framför ögonen på mig - igen.

Imorgon ska jag sitta upp på honom, ooh :D