När jag åker ut som fotograf på hopptävlingar blir det ofta en hel del dötid mellan klasserna, framförallt under ponnytävlingarna. Mig gör det inte så väldigt mycket, för ofta kan bangången faktiskt vara roligare än själva tävlingen att kolla på. Måste därmot erkänna att den trygga läktarplatsen är myckte uppskattad när banan börjar krylla av skällande hundar, stressade föräldrar och förvirrade barn.

 

Förutom att underhållningsnivån kan vara ganska hög emellanåt finns där mycket kunskap att hämta, en del mer värdefull än annan. Är väldigt intressant att försöka lyssna på hur ryttarna och deras eventuella tränare planerar de kommande ritterna, framförallt när hinderna blir högre och svängarna svårare. Det kan vara svårt (eller snarare omöjligt) att höra vad en och samma ryttare säger under hela bangången men jag tycker nästan det är mer givande att slå sig ner vid någon av banan svårigheter och helt enkelt lyssna hur ryttarna tänker ta sig ann utmaningen. Har jag sen tur känner jag både igen ryttarna när de kommer in på banan och hur de tänkte rida, tyvärr lyckas jag sällan kombinera dessa två saker. Haha

 

Hur som helst, bangången kan vara oerhört intressant att se! Likaså framhoppning/framridning på de större tävlingarna.