Blezter har alltid haft en förmåga att lägga huvudet lite på sned i ridningen. Mulen tippas åt höger och öronen/övre delen av huvudet går åt vänster. Han reds inte speciellt mycket som treåring (sommar- och vintervila, plus en väldig massa småvilor) och vi kom faktiskt inte igång på riktigt förrän vi flyttade hem honom till Billesholm, när han var 4 år.

 

 

Under sommaren började han tippa huvudet mer och mer och det var svårt att få honom att ta stöd på högertygeln. Var rädd att det var något problem i munnen, trots att han inte visade minsta tecken på obehag vid tränsning eller liknande. Bokade tid hos tandläkaren Nina Lundgren (fruktansvärt duktig!) men då Blezter drog på sig en sårskada, och timmarna därpå även lymfangit, lades fokuset istället på att få benet bra. Vi blev rådda att vänta lite med munnen tills benet såg bättre ut, vilket vi också gjorde. Det gick väldigt mycket upp och ner med benet och vi har både röntgen, flertalet akutbesök, ultraljud, en veckas inskrivning på djursjukhuset i bagaget.

 

Tror det var någon gång i oktober som vi bestämde oss för att boka en ny tid för tandkollen, trots att benet fortfarande inte var bra. Munnen såg kalasfin ut, vilket vi fick mycket beröm för. Eftersom vi inte fann något fel där fortsatte Nina känna lite var hon kunde komma på och upptäckte då att han hade vissa svårigheter att ställa nacken/titta åt vänster. Detta var utanför hennes område och vi skickades därför ut på fys för vidare undersökning, till Lars Jeppson, som även han är väldigt duktig. Jeppe fann två stora spänningar i nacken på honom, precis bakom öronen. Han kände igenom resten av kroppen, men där var Blezter helt prickfri. Blev rekomenderade att massera med Arnika, stretcha, ta bort havre och betfor från foderstaten samt att han skulle hållas igång varje dag. Råddes även att prova på spikmatta och möjligtvis Dyon the Difference.

 

 

Anledningen till spänningarna var att han har lite för mycket i huvudet, att fullblodet i honom slår igenom helt enkelt. Fick han då inte utlopp för allt bildar han spänningar, alltså beror dessa inte på att han blivit felriden på något sätt, vilket jag frågade flera gånger om. Var så fruktansvärt orolig att jag gjort något fel men Jeppe försäkrade mig om att så inte var fallet utan snarare tvärt om, att han tack vare min ridning sluppit låsningar.

Det fanns också risk att han inte trivdes med det tryck ett vanligt träns ger i nacken, och att det då förvärrade spänningarna. Under flera månader avverkade vi allt på marknaden, och då menar jag verkligen allt. Spikmatta, massage, stretching, Back on Track, Dyon the Difference - you name it. Var helt förtvivlad över att ingenting tycktes fungera, men till slut hittade jag den perfekta kombinationen: stretching, BoT och the Difference.

 

- Foderstat fri från havre och betfor, äter istället vetekli och Hippo Top Müsli.

- Stretching varje dag, två gånger om dagen.

- Back on Track-luvan plus fårskinnsludd på under ett par timmar varje dag.

- Använder endast Dyon the Difference-tränset.

- Mycket motion, plus (som vanligt) så mycket utevistelse som vanligt.

Till vintern kommer han förmodligen få gå med halstäcke, för att hålla nacken varm.

 

 

Än är vi inte i mål, även om vi är på god väg. Tror att jag äntligen har funnit balansen mellan allting, vad som är tillräckligt och hur jag ska ta mig an honom under de dåliga perioderna. Förhoppningsvis kommer han bli av med spänningarna helt, möjligt att de kommer behöva underhållas, men att han inte kommer ha några problem. Det återstår att se om han kommer kunna gå med vanliga träns, är för tillfället dock tveksam till det.

 

Är det något mer ni undrar över är det bara att fråga så ska jag förklara så gott jag kan! Och bara så ni vet; detta var den korta versionen... Haha