Framhoppnings-kaoset
Men om det är någon gång jag är rädd, då är det när jag är inne på b-ponnyernas framhoppning! Där rider folk hur som helst, ställer sig bakom hinderna, följer inte högerregeln och verkar emellanåt köra något jäkla "chicken race"..?
Jag har ganska länge funderat över vad det är som gör att det är värst bland just de minsta ponnyerna, och den enda anledningen jag kan komma på är den att ryttarna ännu inte har något Grönt Kort.
- Men kan det verkligen spela en så pass stor roll?
Självklart gäller detta inte alla, ingen regel utan ett undantag!
Har ni någon tanke kring detta? Eller är det bara jag som upplever stressen och kaoset på framhoppningen?

Sv; Jo men det kan ju inte vara förbjudet då :))
Håller med dig helt och hållet! Innan tyckte jag att det var mest på de mindre ponnysarna framhoppning som du sa men nu är det nästa lika mycket kaos på D-ponnysarnas framhoppning också. Galet :P
Måste verkligen hålla med, jag har aldrig haft ponny själv, men de gånger jag av någon anledning befunnit mig på en hopptävling för ponnier så har det onekligen rådit kaos på framhoppningsbanan..
Jag som tävlar nationell dressyr med min c-ponny är van vid ordning och reda på framridningen , fick en chock när jag skulle starta en hopptävling ! ;) jag tror att det är stökigare på dom mindre hästarnas framridning för att det är oftast mindre barn som rider dom ..:) (jätte fin blogg)
Nä framridning och framhoppningen är ofta jobbig. Folk har ingen respekt, följer inte regler och kör bara på.
Min ena häst är 172cm och bakskydd och har blivit påriden 2 ggr på tävling!!! Hu man nu kan lyckas med det.
Senaste tävlingen var vi 7-8 st på framhoppningen i ett 40 ridhus. Smått kaos.
Jag rent ut sagt hatar framhoppningar.. De är så stökigt och ingen håller sig till dom reglerna som finns inne på framhoppningen.. För hemma på våran klubb så bestämmer vi ett varv vi ska vara i, men den regeln hålls inte. Var med på en pay and jump i onsdags och jag fick sån panik inne i ridhuset så jag hoppade bara två språng. Inte fanns det någon funktionär där heller. Och ett stort minus var att det kom in 2 stycken stora hästar som var något uppspelta när det var fullt i ridhuset. Människorna höll i hästarna från backen med en longerlina och hästarna stog och studsade i hörnen, så jag vågade inte rida förbi dom..
Nä, en tumme ner för framhoppningar.. :/
Jag håller med. Att stå och fota vid en framhoppning gör en livrädd. Man kan verkligen undra hur vissa tänker...
Fin blogg! :)