2016-08-27 @ 00:15:53

Tack för tårarna på kinderna och stjärnorna på himlarna

Som ni säkert kan förstå har det hänt väldigt mycket under de här två åren, både i mitt hästliv och mitt privatliv. Hela historien med Blezter och hans skador är så lång och komplicerad att jag har svårt att minnas alla detaljer, men en hel del finns redan publicerat på bloggen sedan tidigare. Han behandlades verkligen efter konstens alla regler, men efter tre år av ihärdiga försök att få honom frisk fick jag inse mig besegrad. Han skulle aldrig bli frisk igen. Jag kan inte ens beskriva vilket hårt slag det var att ta, men jag insåg också att en häst som inte ens kan gå en hel dag i hagen utan att bli halt inte har ett värdigt liv framför sig. Jag betvivlar att han hade trivts som sällskapshäst men var beredd att ge det en chans om det bara varit så att han kunde hålla sig smärtfri.
 
I oktober 2015 fick han slutligen somna in, 8 år gammal.
 
Blezter fick se havet åtminstone en gång i sitt liv, och jag är så otroligt glad för det! Ett av mina favoritminnen med honom. Bilden ovan är från den dagen och är en av de sista so togs på oss två tillsammans.
 
Tack så mycket
Tack för danserna
Tack för tårarna på kinderna
Och stjärnorna på himlarna
 
 
Jag då? Jag har sagt upp mig från mitt jobb på djursjukhuset och håller på att packa ihop mitt liv i väskor med maxvikt på 23kg. Om bara fem dagar sitter jag på ett plan till England. Efter ett långdistansförhållande på snart 1,5 år är det äntligen dags för mig att bli sambo! Ni har ingen aning om hur exalterad jag är över detta, framförallt över att varje dag få vakna bredvid den jag älskar - bara det är i sig helt fantastiskt.
 
'til next time
 
Photo booth på en zombie fest i augusti. Because why not
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback