Som ni säkert kan förstå har det hänt väldigt mycket under de här två åren, både i mitt hästliv och mitt privatliv. Hela historien med Blezter och hans skador är så lång och komplicerad att jag har svårt att minnas alla detaljer, men en hel del finns redan publicerat på bloggen sedan tidigare. Han behandlades verkligen efter konstens alla regler, men efter tre år av ihärdiga försök att få honom frisk fick jag inse mig besegrad. Han skulle aldrig bli frisk igen. Jag kan inte ens beskriva vilket hårt slag det var att ta, men jag insåg också att en häst som inte ens kan gå en hel dag i hagen utan att bli halt inte har ett värdigt liv framför sig. Jag betvivlar att han hade trivts som sällskapshäst men var beredd att ge det en chans om det bara varit så att han kunde hålla sig smärtfri.

 

I oktober 2015 fick han slutligen somna in, 8 år gammal.

 

För närmre två år sedan bestämde jag mig för att, på obestämd tid, ta en paus från bloggandet. Dels för att jag var inne i en period då jag hade svårt att hitta inspirationen till att få fram något läsvärt, men det som verkligen fick mig att ta ett steg ifrån allt vad sociala medier heter, för ett tag, var den stress och oro som kom över mig i samband med Blezters skada. Allt kom bara så oväntat, men jag antar att det lite är det som definierar en olycka. Det är rätt märkligt egentligen, hur fort livet kan vända. I ena stunden hade jag alla tankarna på hur bra det hade börjat gå för oss och hur taggad jag var inför tävlingen vi skulle på nästa dag, i nästa är jag alldeles kall. Kall och tom, med blicken fäst på den djupa sårskadan i benet. Usch nej, det och de efterföljande bakslagen tog verkligen musten ur mig.

 

Sedan dess har jag i perioder känt mig väldigt sugen på att börja blogga igen, motivationen har dock inte varit så långlivad och det har helt enkelt aldrig riktigt blivit av. På senare tid har jag däremot börjat känna mig allt mer motiverad till att börja igen, och så småningom faktiskt ta mig modet att dra igång den där youtube-kanalen jag har funderat på i över ett år nu. Haha

 

Så, kanske blir det en nystart här så småningom?

Som jag skrev i mitt förra inlägg skulle Blezter få sig en koll av vår equiterapeut, för att se om han (vår ET) kunde känna något muskulärt problem som förklarade den hältan han (Blezter, haha) hade kvar. Faktum är att han faktiskt hitta några saker att åtgärda, vilket känns skönt! Även om det hade varit skönt att få samma dom som vanligt (han är väldigt rak och fin, känns mjuk osv) så är det ändå skönt att där fanns något som inte var helt hundra = vi slipper stå helt handfallna. 

 

Vad hittade han då? Bäckenet var snett, korslederna var stela och två kotor i ryggen fick knäckas till. Exakt vad det beror på går inte att säga helt säkert, men jag tror att vi kan utesluta att de är ridrelaterade iaf. Haha

Mest troligt är det väl egentligen att något hänt i kroppen under kastning (sövning) och uppvak. Första gången han sövdes (operationen) var jag av eget val inte med men vet att han bankade runt rätt bra i uppvaket, när han sövdes till CT:n däremot gick allting väldigt fint. Han la sig exemplariskt under kastningen och väl i uppvaket försökte han inte resa sig innan kroppen var redo för det. Guldstjärna till pågen min!

 

Känner att jag kom ifrån ämnet lite nu, så hur som helst; sakerna ovan orsakar inte hältan, vilket kanske var lite av en besvikelse. Däremot tror equiterapeuten att hältan beror på att senorna har blivit förkortade sedan (och på grund av) skadorna. Vi har därför fått en plan över hur vi ska försöka stretcha ut dem lite igen, och jag hoppas att det funkar. Åker tillbaka om ett par veckor och då får vi hoppas på en förbättring helt enkelt :)

 

Okej, 3 månader sedan vi hördes sist. Eller sågs. Eller egentligen inget av det. Tre månader sedan jag skrev. 

 

Hur som helst, vad har hänt på Blezter-fronten sedan sist? Inte mycket. Inte mycket alls. Efter det förrförra återbesöket (som jag skrev om i föregående inlägg) fortsatte vi att promenera, vilket flöt på bra. Jag ökade inte på motionen, utan drog snarare ner på den med tiden. Den största anledningen till det var att det var något som inte kändes helt hundra, jag kunde inte sätta fingret på vad men magkänslan sa att det var något som inte stämde. Mycket riktigt så började han så småningom visa en liten hälta igen, detta av att i prinip bara gå i hagen (tillsammans med sin beeestis) och käka gräs. Skippa motionen helt fram till nästa återbesök, men trots att han inte utsattes för någon som helst ansträngning visade han fortfarande en liten hälta. Vi diskuterade lite fram och tillbaka hur vi skulle göra, hältan är nämligen för liten för att det ska kännas värt att behandla honom men samtidigt kan man såklart inte bara köra igång med en häst som inte är helt hundra. Så ja, vänta då alltså?

 

Vi kom fram till att det kan vara en bra idé att låta en fysioterapeut kolla på honom för att utesluta att den sista hältan beror på något muskulärt. Han har trots allt varit halt till och från i mer än 1,5 år (21 månader om man nu ska vara sådär irriterande exakt) och kan då lätt ha dragit på sig någon spänning eller låsning. Vill även att hans bäcken blir kollat, även om han alltid har varit spikrak och fin i det tidigare så har han trots allt blivit sövd två gånger under den här tiden och det är lätt hänt att han knixat till det lite i kastning/uppvak. Med andra ord blir det en fullkomlig genomkoll av honom, och det kommer ske nästa vecka. Därefter vet jag förhoppningsvis mer om vad vi kan tänkas göra. Tills dess går han i sin hage och har det bra tillsammans med sin kompis, tar någon promenad och bara vilar upp sig med andra ord :)

 

Ni ska bara veta hur många gånger jag tänkt att jag ska blogga och hur många av dessa som jag faktiskt satt mig framför datorn, redo att låta fingrarna löpa över tangentbordet, men inte fått fram ett ord. I alla fall så sägs det ju att det är tanken som räknas, så jag väljer att följa den teorin idag. Haha

 

Hur som helst, här sitter jag med The Smiths pumpande i öronen och känner mig väldigt glad över hur gårdagens återbesök gick, för det var verkligen bra besked jag fick! Sedan jag skrev sist har vi hunnit med 3 återbesök, så det är väl bäst att börja med det första:

 

- Som ni kanske minns från mitt senaste inlägg misstänkte jag att hans skada hade gått upp igen, men att jag helt enkelt fick vänta och se vad veterinären hade att säga om saken. Han höll med om att vi fått ett bakslag, dock var det inte senan utan kronleden som inflammationen blossat upp i igen. Även om det är väldigt tråkigt med inflammationen så är det bättre än en ny senskada, så känner mig tacksam över det! Förmodligen har han vrickat sig i hagen (väldigt lätt hänt när man går i en platt 5x10m's hage liksom...) och dragit upp inflammationen igen. Han behandlades iaf i kronleden och bursan igen, och sen fick han fortsatt vila.

 

- Två veckor senare åkte vi tillbaka, och då var han (lyckligtvis) bättre igen. Med andra ord hjälpte behandlingen ännu en gång, och det kändes väldigt bra! Ohalt var han inte, men bättre, och det är alltid något! Veterinären tyckte att han skulle fortsätta gå i sjukhage men att vi skulle sätta igång med promenaderna igen, så det gjorde vi. Allt flöt på bra och trots att jag hade en bra magkänsla jag var såklart ändå nervös inför hur det skulle gå på gårdagens återbesök, man vet ju aldrig. 

 

- Och nu till gårdagens återbesök, dadadaaaaam; HAN ÄR ÄNNU BÄTTRE! Inte helt hundra, men det är verkligen på väg åt rätt håll! Veterinären tyckte att han kunde få börja gå i vanlig hage igen (!!!) efter många, många månader i sjukhage, och det kändes så himla bra i hjärtat. Han får fortfarande inte springa, visst är det okej om han tar en liten galopp eller så, men inte kuta runt som en galning. Därför tyckte vet. att vi skulle sedera honom lite till en början, så jag ger honom en liten dos plegg innan han får gå ut i hagen. Tror egentligen att det kunnat gå utan plegg med men det är dumt att riskera något, speciellt efter veterinären ordinerat det. Hur som helst så har vi fått ett litet schema som vi ska följa de kommande 6 veckorna, bla vill han gärna att jag ska prova att skritta honom uppsuttet lite om det går. Kommer bli kul tror jag :D 

Det gick ju verkligen bra med att hålla igång uppdateringen på bloggen, eller vad säger ni? Haha

 

Hur som helst så har jag en bra (eller bra är den inte) anledning till att jag tog en minipaus, och det är för att jag har misstänkt att Blezters ena senskada gått upp lite igen. Det kändes, rent ut sagt, för jävligt och jag visste knappt var jag skulle ta vägen. När man äntligen kan börja se ljuset i tunneln, rasar taket in och det är bara att börja om igen i pricip. Med andra ord var bloggen det sista jag hade i huvudet. 

 

Jag ringde såklart till veterinären för att höra vad han tyckte och självklart ville han se Blezter för att kunna göra en ordentlig bedömning. Eftersom han inte är halt utan "bara" lite besvärad av det i dagsläget bestämde vi att vänta tills nästa vecka då vi har ett återbesök inbokat. Det finns inte så väldigt mycket mer att göra än det jag gör nu, alltså kyla, motionera ytterst lite och hålla tummarna för att det inte är den djupa böjsenan som (eller något annat för den delen) som tagit skada. Igen.

Hur det här har hänt vet jag inte, men jag gissar att det är något han hittat på i hagen. Kanske borde linda in honom i bubbelplast och sedan låsa in i en vadderad box?

 

Under det senaste halvåret har mitt tankesätt kring hästarna förändrats en hel del och eftersom jag inte bloggat under denna tiden är det säkert ingenting ni märkt av alls. Men mycket av det jag innan såg som rätt och självklart har nu satts i ett helt annat ljus, och hästvärlden som sådan ser jag med helt nya ögon. I min mening är det en väldigt positiv förändring och jag är väldigt stolt över den! Jag vet att folk som, något så när, delar min uppfattning kan reta gallfeber på "traditionellt hästfolk", om det är nytänkandet eller ifrågasättandet i sig som är så vansinnigt provocerande vet jag dock inte. Värt att poängtera är dock att nytänk kanske inte alltid är lika med bättre, och att vissa traditioner säkert kan värda att hålla lite extra på.

 

Personligen tror jag inte att jag och mitt tankesätt har retat upp speciellt många människor, kanske av den anledningen att jag inte trycker ner mina åsikter i halsen på någon. För mig handlar det inte om att idiotförklara eller döma människor som inte delar min syn på hästarna, jag ser ingen som helst mening med det. Antingen gör de som de gör för att de inte vet att där finns andra (och i min mening, kanske bättre) sätt, eller för att de helt enkelt tycker att deras tillvägagångssätt är det bästa. Man kan inte tvinga någon att förändras, om de inte själva söker förändring. Om de inte söker förändring, är det för att de inte anser sig behöva den. Att ens försöka tvinga någon tror jag bara väcker mer motstånd, oftast av ren principsak. Det man kan göra är att informera, och det tycker jag att denna tjejen gör alldeles ypperligt. Hon publicerar sina åsikter på sin blogg, de som är intresserade av att läsa dem kan gå in där. Är man inte intresserad, då slipper man höra att de ens existerar. 

För att gå tillbaka till ämnet så kan jag berätta att det allra svåraste under denna resan har för min del varit att rannsaka mig själv - på djupet. Det är svårt, det gör ont och det tar emot, men jag har upptäckt att det i längden bygger styrka. Jag skäms över saker jag gjort och hur jag emellanåt har behandlat min bästa vän, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag gjort dessa saker för sista gången. Aldrig mer ska han få ett ryck i munnen, aldrig mer få ett rapp med spö och aldrig mer ska han behöva ta min ilska eller frustration. Aldrig, aldrig mer. 

 

En av de sakerna som gör allra mest ont i mig är att jag ofta, väldigt ofta faktiskt, fick höra vilken fin och ödmjuk ridning jag hade. Att det beteendet jag idag tycker så fruktansvärt illa om, berömdes och såg som något väldigt positivt. Att jag aldrig heller var en av de värsta, miltals ifrån faktiskt, gör också fruktansvärt ont att tänka på. Att jag, som betedde mig illa, var en av de snälla. Värt att påpeka är dock att jag har haft många, många stunder och ridpass som jag inte skäms en sekund över, men det är inte de jag syftar på heller. Jag syftar på de dåliga, de som jag ändå fick ta emot beröm för.

Idag fick Blezter prova på att trava lite för första gången sedan... september, om man bortser från det lilla som varit nödvändigt på veterinärbesöken då alltså. Känns helt galet att det redan gått nästan ett halvår sedan vi gjorde CT'n på honom, å andra sidan så känns det som om det var betydligt längre sedan. Varför saknar man helt en rimlig tidsuppfattning med såna här saker? Känns det inte väldigt ologiskt att hjärnan ska bestämma sig för att det inte alls var länge sedan, fast ändå länge sedan? Fast ändå inte. Fast jo. 

 

Hur som helst så blev det trav idag, vilket han verkligen uppskattade! Jag fegade lite och gick in i ridhuset eftersom jag inte riktigt visste hur han skulle reagera, men han skötte det galant. Det tog någon sekund innan han fattade varför jag helt plötsligt började springa och ville att han skulle hänga på, men sen jäklar! Haha

Stora steg, en böjd nacke och allmänt asball häst hade jag sidanom mig. Han tyckte i alla fall det, och jag får väl nästan hålla med honom. Han är ju faktiskt ganska ball, min häst. Haha

 

I somras provade jag på AR (Akademisk Ridkonst) för första gången någonsin, och det var riktigt intressant! Jag ska vara ärlig och erkänna att jag kanske inte riktigt visste vad jag gjorde hälften av tiden, fastän jag fick tydliga instruktioner så är det inte lätt att snappa upp allting. Tycker dock att det gick riktigt bra ändå, Blezter skötte sig ypperligt som vanligt!
 
Det jag tyckte var ganska fantastiskt är skillnaden dessa 20 min (?) gjorde för Blezters överlinje. Kan även tillägga att vi inte gjorde något avancerat alls, utan gjorde bara det mest grundläggande; framåt-nedåt och ställning i ganascherna. Jag vet att bilderna nedan inte är tagna i exakt samma vinkel eller moment, men de visar ändå vad jag vill påpeka!

 

Idag bjöd Blezter på en ny uppvisning, kort men ack så spännande! Föreställningen inleddes i sann heavy metal-anda, med headbangning och allt, och fortsatte sedan till en blandning av bugg och balett. Önskar jag hade haft med någon som filmat, för han såg verkligen inte klok ut! Haha. Det är tur att han är så snäll som han är, annars hade jag nog vänt och sprungit åt andra hållet. Tack och lov brukar han inte hålla på såhär, tvärt om så får jag väldigt ofta höra hur imponerade folk är över hur otroligt bra han håller sig i skinnet, och jag kan inget annat än hålla med!

 

När han blev lite "jobbig" idag försökte jag jobba med bogen på honom (ska försöka förklara lite mer om det senare), men det visade sig vara en ganska dålig idé. Jag var inte alls så närvarande som jag trodde att jag var och eftersom han inte gärna ville ge med sig i bogen var det bäst att lägga ner igen, för att fortsätta i det läget hade garanterat skapat mer problem än vad det hade löst. Ber om ursäkt om det där mest lät som svamlande, ska som sagt försöka förklara vad jag menar lite senare! :)

 

 

 

Om ni är intresserade av att se vad som följde med hem från årets upplaga Gothenburg Horse Show föreslår jag att ni spanar in filmen nedanför! Det var inte jättemycket saker som packades in i bilen till hemfärden, men behöver man ingenting alls blir det ibland så. Kolla gärna i HD-kvalité, klicka bara på kugghjulet i nedankanten och välj kvalité! :D

 

 

Om någon av er läsare har bloggat om era inköp på GHS/Eurohorse, länka gärna bland kommentarerna -för jag vill se!

Hej!

Har spenderat allra största delen av kvällen i stallet och därefter suttit bänkad framför datorn. Har nämligen spelat in en liten film innehållande shoppingen från GHS, även om det inte var supermycket som följde med hem denna gången vet jag att det brukar vara uppskattat att få se ändå! Imorgon kan ni förhoppningsvis få se den lilla filmen, den ska bara sparas ner och sedan laddas upp på youtube. 

 

 

Det är snart 1,5 år sedan jag slutade blogga, eller åtminstone gick från daglig uppdatering till att uppdatera väldigt sällan. Så tog en paus kanske man ska säga? Haha. Hur som helst är det helt galet att tiden går så fort! Många gånger under den här tiden har jag faktiskt saknat bloggen väldigt mycket, och emellanåt har det varit ganska skönt att inte behöva tänka på den alls. Dock har saknaden tagit över lite väl mycket nu och tanken är därför att kicka gång bloggen så smått igen! 

 

 

Nu är det dags för mig att skriva ett inlägg igen, känner att det blir mer och mer ofta nu för tiden! Ett varannan (eller varje, kanske det blivit?) månad ungefär är ju inte fy skam, eller vad säger ni? ;) Haha

 

För tillfället är jag faktiskt lite sugen på att starta upp bloggen igen, men ska jag vara helt ärlig så vet jag att det mest är min tristess som talar. För tillfället gör jag nämligen inget annat än att sitta hemma och stirra in i väggen (alt kolla film) och är allt som oftast väldigt uttråkad. Att jag i princip inte får göra något i stallet gör det heller inte roligare, men jag är snart back on track igen. Tänkte faktiskt att jag ska prova på att mocka idag, 5 dagar efter operationen tycker jag absolut att det ska gå! Som tur är har jag världens snällaste mamma som hjälpt mig med allt tungt stallarbete osv medan jag mest sitter på en stol och tittar på. För er som inte vet så åkte jag in akut i lördags efter två dagars magsmärtor, konstaterades att jag hade blindtarmsinflammation och jag rullades in på operation ganska så snabbt därefter. Ingen megastor operation alltså, och jag är snart fit for fight igen! 

 

Hur går det för Blezter då? Jo, det går faktiskt väldigt bra! Vi var inne för 2 veckor sedan och då dansade han igenom böjprovet helt utan anmärkning och på böjt spår var han i princip ohalt. I mellanåt linkade han till ytterst lite, men den största delen av tiden travade han på som ingenting alls. Fick ett schema för "igångsättning" där han ska skrittas ca 15 min för hand/dag, därefter ska det ökas på lite varje vecka. Så småningom ska det även läggas in trav (2 min tror jag det var), kan bli roligt! Sjukhage gäller ungefär 6 veckor till, kan ev bli längre då återbesöket måste flyttas fram lite pga att jag missat 5-6 dagars promenerande nu när jag själv inte varit helt fit for fight. Men, allting går verkligen på rätt håll :D

 

Loggade in på bloggen för första gången på... ett tag. Var stensäker på att jag skrivit ett inlägg efter förra återbesöket, men nej. Det hade jag visst inte. Stenkoll - jodå! Haha

 

Hur som helst så var vi på återbesök för en månad sedan ungefär, och det gick så fruktansvärt bra! Knappt att jag kan fatta vilka enorma framsteg där blivit på en månads tid, helt fantastiskt!

Inledde med ett böjprov, och redan när veterinären skulle plocka upp benet märktes en stor skillnad - Blezter hade inga som helst problem med att låta honom göra det. På det första besöket så studsade han runt, små"stegrade" och försökte hänga sig på veterinären under böjprov, men nu gick det utan minsta lilla problem. Med andra ord så var det väldigt troligt att smärtan i benet minskat avsedvärt, för är det något som är säkert i denna värld så beter han sig inte så om där inte är något fel. Ingen häst gör det. Iaf- ohalt på rakt spår.

 

På böjt spår sågs den största förbättringen. Han hade, på en månads tid, gått från en hälta på ca 4 grader (alltså en rejält tydlig hälta) till ungefär 0,5 gradig hälta. Saaaaay whaaaaat?! Ååååh, var helt lyrisk (är fortfarande lite, hähä)! Veterinärern var (av förklarliga skäl) väldigt nöjd med förbättringen, och vi var överens om att detta var mer än vad vi någonsin vågat hoppas på. Vet. valde därför att inte behandla igen, utan låta honom gå i en något större sjukhage (5x10m) i en månad, för att vara säker på att allt kortisonet verkligen försvunnit. Så, nästa vecka åker vi tillbaka och hoppas helt enkelt på fler goda besked! :D

 

(btw. GOTT NYTT ÅR!)

 

Det blev visst lite längre mellan uppdateringarna än vad jag hade tänkt, grundtanken var som så att ett inlägg skulle dyka upp inom en vecka efter det förra (cirkus), men det blev snarare 2,5 månad. Eller egentligen lite mer. Nästan 3 månader. Yeeeey

 

Har i alla fall gått tillbaka och läst mitt senaste inlägg för att få lite klarhet i vad jag skrivit, vilket inte var mycket. Desto mer att berätta nu alltså, så förbered er på ett långt inlägg. Ska försöka hålla det så kort och sakligt som det bara går, jag tror ni förstår hur fruktansvärt jobbigt detta är utan att jag behöver förklara hur jag har känt (och känner) igenom hela detta. Hur som helst;

 

- I somras (juni/juli) började Blezter kännas lite "knacklig", inte halt eller något sådant, men magkänslan var inte bra. Jag kunde inte sätta fingret på vad som var fel, men jag kände att något inte stod helt rätt till. Vid tidpunkten skrittades han i 30 min för hand/dag på plant underlag och gick i hage som vanligt, alltså ingenting som kan ses som någon form av ansträning öht. Lät honom bara gå och ta det lugnt i hagen fram tills vårt nästa återbesök , varpå en hälta hade dykt upp. Tydligast blev den i trav, när han gick på böjt spår på hårt underlag. Ordinerades Metacam och fortsatt vila i en vecka, och sedan ett nytt återbesök. 

 

- Drygt en vecka senare hade ingenting förbättrats och vi började bedöva lederna. När kronleden bedövades släcktes det allra mesta. Benet ultraljudades (för miljonte gången, typ) och där såg allting bra ut. Valde då att gå vidare med röntgen, där vi också hittade felet - pålagringar i kronleden. Dessa har uppkommit pga instabiliteten som leden utsatts för i samband med ligamentskadan i höstas. Har bilder tagna kort efter skadans uppkomst och då finns inga pålagringar, så de har garanterat inte funnits där innan skadan. Behandlade iaf honom i kronleden och fick på ännu en specialsko. Beordrades en månad i box, alt sjukhage om han höll sig lugn. 

 

- Tillbaka en månad senare och då visade han en klar förbättring! Inte ohalt, men bättre. Vet. tyckte inte att han behövde behandlas igen, utan gav honom fortsatt vila och så småningom kortare promenader.

 

- Han höll sig bra i 2 veckor, fram till dagen vi skulle byta stall faktiskt, då han började bli lite halt i skritten. Detta upptäckte jag på morgonen, alltså innan vi flyttat. Han visade tydligast hältan i vändningar, tex när han skulle vända sig i boxen, vilket jag tyckte var väldigt skumt. Pratade med veterinären och han tyckte som så att; "Vi har provat allt, och får inget ordentligt resultat. Det hjälper ett tag, sen blir han dålig igen. Jag tycker det är dags att vi gör en CT på honom och får reda på allt som pågår i benet". (CT är en datortomografi, alltså en slagt 3D-scanning). Sagt och gjort, två veckor senare sövdes han ner och fick benet scannat, varpå bilderna skickades till en expert i USA. Vi fick svar redan dagen därpå, och det såg inte alls bra ut. Han hade dragit på sig en stor skada på djupa böjsenan (nere i hoven) och en lindrigare på ytliga böjsenan, var inflammerad i två leder och hade bakterier som låg och gnagde intill benet. Veterinären bad mig att seriöst överväga om det ens var värt att fortsätta försöka. Tusentals tårar senare bestämde jag att det var värt att fortsätta, han är värd precis alla chanser han kan få. Fick en annorlunda skoning igen, boxvila (alt sjukhage) och 4 veckor på dubbel dos antibiotika. 

 

- Tillbaka en månad senare och hoppades då på en stor förbättring, vilket vi inte fick. Där fanns en minimal förändring, men den var verkligen minimal, och vi stod alla som frågetecken. Min veterinär visste inte vad mer han skulle kunna göra, han har verkligen försökt med allt han kunnat komma på men det har aldrig tagit sig fullt ut. Han visste inte hur vi skulle gå vidare, utan ville att Blezter skulle stå i en månad till i sjukhage för att se om det hjälpte. För mig som hästägare är det verkligen guld värt att ha en veterinär som är ärlig och säger till när hen inte vet, istället för att chansa och hoppas på det bästa. Även om det inte var svaret jag ville ha, så var det åtminstone ärligt. 

 

- Vi åkte hem och jag funderade väldigt på vad jag skulle göra, om han skulle få stå i sjukhage en månad eller om jag skulle låta någon annan titta på honom. Om den andra veterinären sa samma sak som min, då visste jag att det bara var att vänta. Om den sa att det gick att behandla, då skulle vi behandla honom. Med andra ord hade jag ingenting att förlora på att låta någon mer titta på honom. Valde till slut försöka boka ett besök hos den andra och lyckades få en tid bara 2 veckor senare, har hört att där ibland kan vara en väntetid på flera månader, så jag hade verkligen tur!

 

- Två veckor senare åkte vi alltså iväg med honom igen. Veterinären fick läsa igenom journalen (som är lika lång som en roman, typ) och se röntgen- samt CT-bilderna. Blezter undersöktes noga, det gjordes böjprov och han fick visa sig på olika underlag. Visade även här en väldigt tydlig hälta i traven (hårt och böjt spår) men var i stort sett ren på det mjuka, vilket tydde på att det inte var djupa böjsenan som var det stora problemet. Bedövades först i hovleden, vilket inte släkte någon som helst hälta. Lät den sitta lite längre så den skulle ta bort runt djupa böjsenan med, men utan effekt. La en högra bedövning och då försvann all hälta. Med andra ord så ställer inte djupa böjsenan till de stora problemen. Han ultraljudades igen, för säkerhets skull, men där var inget nytt. Veterinären valde då att behandla i kronleden samt i elastiska putan och gav honom en månad i box/sjukhage. Om 2 veckor åker vi tillbaka, och ser förhoppningsvis någon förbättring. 

 

Heeeej, ni trogna!

Nu var det länge sedan jag skrev här igen, 4 månader för att vara (lite) mer exakt. Har tänkt att skriva flera gånger under den tiden men det har alltid funnits en anledning till att inte göra det, oftast har problemet varit att tid/ork/lust inte sammanfallit på samma dag, och då blir det lite problematiskt.

 

Hur som helst - vi har det ganska bra! Det har knappast gått spikrakt framåt under dessa månader, det kan jag lova, men vi är på väg uppåt igen. Lååååång historia detta, och den får nog faktiskt vänta tills en annan dag. För, snart är det dags att krypa i säng (min nya och underbara säng hähä) så jag är någorlunda uppvilad inför helgen, för då händer det grejer! Imorgon (fredag) tar vi faktiskt vårt pick och pack och flyttar till ett annat stall, tror (och hoppas) att vi kommer få det super där! Resten av helgen kommer bestå av att göra oss hemmastadda där samt agera funktionär i Åstorp, så tiden lär gå åt utan problem. Därefter väntar en ny jobbevecka!

 

Vi hörs någon annan dag, so stay tuned! (but don't hold your breath)

Hej, alla ni trogna läsare! Kan ni gissa hur förvånad jag blev när jag loggade in för första gången på evigheter och fick se hur pass många av er som fortfarande klickar in här dagligen, trots att inte ett endaste inlägg har kommit upp på 2 månader? Här kommer iaf en liten uppdatering, only for you! :D

 

Sedan sist jag skrev har det självklart hänt lite saker, både postivt och negativ. På den postiva sidan så gick igångsättningen väldigt bra, sakta men säkert. Växlade mellan promenader och tömkörning på varierande underlag, dock höll vi mestadels promenaderna på asfalt för senans och ligamentets skull. För 2-3 veckor sedan travade han för första gången på böjt spår (om man bortser från varven han tagit på återbesöken då alltså), och det gick så himlahimla bra! Även om det bara var ett halvt varv på volt så var jag så fruktansvärt lycklig över att han rörde sig så fint och obesvärat! :D

Det negativ var att han därefter lyckades skada sig lite igen, denna gången var det en trampskada som tog på ett lite dumt ställe. Gaffelband, kotsenskida och ytliga böjsenan låg alla inom riskzonen för såret och det var först oklart om någon av dessa var skadade, men tack och lov klarade sig alla utan skråma. Han fick stanna kvar på djursjukhuset i ett par dagar och sedan 1,5 vecka tillbaka växlar han mellan boxvila och sjukhage här hemma, beroende på väder. Vi ska ta hans staples imorgon (såret häftades ihop) och förhoppningsvis kan han börja gå i vanlig hage snart igen! Därefter ska vi bara fortsätta med igångsättningen.

 

Det var väl det allra "viktigaste" (och för er, väsentliga) som hänt med honom under denna tiden. Hur lång tid det kommer ta innan vi är back on track igen vet jag inte, men det är ett tag till!  :)